(iston)
istonen
faller in i
natthavda fingrar
ljuder
gnistrande klara
ängen
viskar tonande in
folken tänder läger eldar
bjuder ordskålar
ur kristalltystnad
vacker
skrider den stjärnmantlade
*
(kiselhängen)
sandstrandens
vita kiselhängen
oblater av är
kyssta
ur havets
källa
med dina händer
bygger du
drömmens gåva
vad
du än
bygger
ditt slott
din koja
ditt liv
vad
än
med vad
sandkornen är kretsen av är
de
vilka föll
är ej borta
*
(vithud)
vit
andas hennes hud
smyckehud
i gnistrande ädelstenar
ur diamanteld
komna
vita safirögon
skådar in i
blå molnberg
de är komna nu
de vita
drakarna
vilka tänder
vakareldarna
*
(solsilhuetter)
solsilhuetter
sträcker armar in i strålandeblå
siden
träden svarar
hav
*
(tystpendel)
pendeln
har tystnat
hennes hand bad den stilla
pendeln spräckte hennes ohöljda
tystnaden är
hennes vakaröga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar