den 31 maj 2014

(trådlös)

kom vind

kom

vagga

bergens sluttningar

floden

klättrar uppför

med mjuka tassar

herden vallar molnen

spilåpipa

sänder

signaler

till bonaden

hon med flinka fingrar

målar

trådlös i skönhet

*

(svaren)

svaren

älskade

är många

frågorna kom ej vandrandes

med sigillstaven

manteln slöts allt tätare om

mantelrörelsen

frågorna

ligger i svarseldsglöd

de bränner hennes fotblad

och hon ler

visshet av kolens närvarosaga

*

(plöjarfält)

vem

plöjde fälten

i vågor av liv

vem

steg in i vågen

det gjorde jag säger sälen

glänsande

på klippornas

havsrörelse

se fältens rörelser i vinden

*

(vitsten)

stenen

i kvinnans hand

är ett ägg format av

rosenmjöl

hon malde upplevelsen

i hjärtkvarnen

hämtade

vatten ur regn

lade ägget i palmblad

stenen i hennes hand

är vitt

*

(ögonanemoner)

vem 
är du 



vilken tillåter 

dig 



tillåter jag 
dig 



lyfta slöjan 


av de 
vitnade kinderna 




alabasterträden 
viskar 



skälvande 




okbågar 
lagda över skuld 



lyfts 


havet sväljer 
dropparna 




hon viskar till vem 



se 

mina djups 



ögonanemoner 

*

(”)

frigör dig från bilderna du matats med

alla är ej givna med silversked

se det du är i med gryningsögons skärpa

*

(”)

sannhetens stämma är mild

rosenmolnsdoftande

den överröstande är ett sprucket kärl

*

(”)

sannhetens ansikte ser rörelsen

vågar vara tyst i rörelsen

*

(”)

sannhetens rörelse är mild

benämns; ödmjuk

*

(”)

bortovaro är ej bortvändande

bortovaron kom aldrig

den 30 maj 2014

(till)

sluter ögon

in i havsäng

susar

susa

lind i humlesång

ryggen

vilar lutad

till ditt bröst

din ömhet genomströmmar

en kvinnas hjärta

dina armar

är

sjalar runt min vila

ditt ljus välver om

hos dig

med

dig

kan jag andas

vem

är du

*

(medaljongen)

en gång

bar jag en medaljong

medaljongen

var

tom

jag ville ej stänga inne

den bär ett diamantöga

*

(är de)

är de bortvändande

de hemvändande

hit

kommer de ej

för att stanna

hit kommer de för att gå

så ofta undrar jag

vad

är det

de ser

är bortvandrande

ett återvändande

i framåtvandrande

*

(ledhänder)

dina händer

leder mig till stranden

där tystnaden

väver svaren

där frågorna

stiger

upp

upp ur sandens glödande insikt

så är

dina händer

ej flyende

jag vet

de ser mitt hjärta

jag vet

de räds mig ej

*

(livsregn)

livsregnen

är

tårar

säg ej

enkom

lidande

säg

lycka

tröttheten är slocknad

lycka

glasen bär

stjärninsignier

vila i lyktans

bädd

iakttag

beundra

förundras

glaset skymmer

i aftonglöden

klarnar

i

gryningshymnen

*

(kolbröd)

bröden

tillredda i ömhet

kolnar

i eldens övergivna

hon slogs ur liv

hågen brast

i väggarnas låsta

*

(täcker)

månen täcker sitt ansikte

med händer

smidda

ur silver

hon gråter

begråter

nattens segel är

revade

rivna

i stycken

*

(”)

kärlek är handens lyssnan ögonens insegel

knyt upp de röda sidenbanden runt ordboxen

*

(”)

tänka kan du

göra kan du

är du allt detta

den 29 maj 2014

(tystnadsskänk)

dina läppar

är

fjäderdunsmoln

du

kan skänka tystnaden

utan slag

dina läppar

är

lyssnandet in i vinden

*

(äppellund)

i äppellunden

där träden är stigna

i aplar

där ödetorpet

är

diset i gryningen

där stenarna

bär grunden

där

andas

mossan

lupinträd

*

(sjöfarare)

de reser sig upp

sträcker

händer

till

klippor

sjöfarare bär vita

anemonkransar

pupiller

vidgade

i svarta djup

klippor skådar stjärnor

sjöfarare

rör

vid

urkodens källa

hjärtelden

lyser upp dessas möte

*

(molnvagga)

molnvagga

i vind

barnet är björkens solstråle

ögon blå

stigna

ur vitt

händer sträckta

in i svanesång

landade i sjöbladet

*

(spejandehjort)

hjortar

spejar

in i skogens djup

tänder lanternaträdets

vingar

horn ljuder

manar

kallar

stillar

hon

med den vida manteln

träder

in

*

(vindvagga)

vindvagga

hand

kom

vagga mina sinnen

vik varsamt

upp

det vikta bladet

minn mig mitt minns

kupa

din händer

runt min panna

kyss

mina ögon rena

*

(”)

färgerna är komna ur samma grund

vem separerade dem

vem

kom

på den tanken

*

(”)

se dig i spegeln

se djupare

tillåt den stämman

*

(”)

rör vid havslugnet och du skall se

hur djupet krusar ytan eller är det sommarregnet

den 28 maj 2014

(månstrålsvioliner)

ur mossa

stiga de

de vitas följen

stjärnor i skog

skogsstjärnor

norna sitter vid

askens rötter

putsar skor

ställda i

vila vid

tjärnens slumrande

öga

i denna natt

ljuder

tråden sonater

av silverne

månstrålevioliner

violer

*

(saknan)

hon sitter

där under

mamakuträdet

tackar livet

det

gör jag

saknar livet

det

gör jag

så

mycket

*

(kaprifolmoln)

kaprifolmolnet

moln

rör vid

slutna

sinnesväggar

gräs vajar vind

kvinnan

med

den öppna huden

viskar doftregnen in

smyger mjukt

runt

knuten

lägger sidenband

runt tröskeln

löser gordens hårt

åtdragna

kaprifolmolnet

moln

manar lugn

*

(rundstenar)

vid staden med

de kallnade rundstenarna

går en ilning

av tankar

hon sömmar segel

till

skeppet vilket

splittrades

mot hällen

sjöstjärnor

bildar

ring

för nålens vidgade syn

en krabba

spelar notens väg

*

(silverstickor)

han täljer

stickor av silver

regnen gav

månsilver

klinga

klinga

tråden löper

i hennes mjuka fingerbädd

*

(lindanom)

i lindanoms

alle

skälver bladen

hjärtan

skimrade i ljusbelivelse

hör steg nalkas

gruset bär vägen dessas

*

(”)

det finns de vilka kan böja metaller de vilka kan lyfta stenblock med lillfingrar

ja

det finns

så hur kan tyngdlagen lösas så

enkelt

*

(”)

förundras du någonsin med pennan

pennans förmåga att skriva

eller ser du bara orden vilka rinner ur spetsen

*

(”)

oftast glöms. förbises ansatsen i steglängden

*

(”)

den uslare är icke uslare än den gör sig själv

*

(”)

lycka behöver inte vara leende

det kan lika gärna vara allvar. insiktsallvar

tankar betar lugn

*

(”)

om det hårda ej är det mjuka så är det mjuka ej det hårda

om dessa ej är

så säg mig vad är. är.

*

(”)

den ombytlige byter ej om

upprepar ickeron i sinnesyra

den 27 maj 2014

(stängsel)

stängsel lagda

hindrade

ej

hennes längtan

in i höggräs frodiga

helt nära

lade hon sig

följde plymernas

vajande

vaggande

hon bar molnen i ögonrymder

gavs

fri

*

(visdomsvishetstofflor)

visdom

vishet

bliv mina tofflor

givna ur skogarnas

djupa rötter

varur hjärtblad andas

nornas maning

till

liv

livsrörelse

blodmåne skriar

i nattens radband

havet

ett eldhav i sikt

*

(tankehetta)

vindar

ur nordan

borea ohion

öppnar

handblad i ekens krona

svalkar tankehettan

strör

visdomsädelljus

in i ansiktens

slöjbärare

*

(nattskärra)

han

svävar

kom

kom

låt oss måla

molnbladsdrömmar

skruda

nattens ark

med mönster av allt

det

vilket rör sig i skogssjöarnas

djupa stengrunder

låt oss

överlämna

arken

i kärlek till sömmerskorna

de

vilka gavs nålar

ur månsilverskålen

nålar med ögon

seende i natt

nattskärran öppnar tonen

*

(lagg)

laggpanna

andas

hetta

värmd under ifrån

barnen där under

tallarnas utbredda

lyfter blicken i strålande

mor kallar dem till dukat bord

vad vankas

plättar med sylt

fyllda med kärlek

*

(manarna)

hör du

manarna

svara

hästarna

samlas i ängen

där lamorna samlas

cinnober

bär hudarnas klanger

ögon

skådar vida

ut

ur

inren

*

(vass)

han väver mattor

av vass

havet andas roströda toner

ur järnskogars

sandmoln

hon vilken rör vid hans hjärta

vandrar bergsstigen

mattan breder han ut till hennes fotblad

älskade

kom

låt oss följa vindarna

de viskar

viskar

*

(”)

var är kornen lagda

är de den gyllene cirkeln

det är lotusandning

*

(”)

så är bladen lagda i cirkel så är bladen lagda i spiral

just för att viska

se stängslens djupfäste

lyssna till stämman vilken viskar

i det stora hjärtats rymd

*

(”)

såningsmannen visste handens betydelse

därför släppte han inte synen