(korgen)
trädet
bär en korg
sätern
vilar
träda
öde
tomt
sätter korgen i röse
tjusaren
lyfter locket
toner ansätter rörelsen
fjällen i nordan
släpper
slöjan
ormvråken ropar i vind
*
(blanktjärn)
rosorna
andas
klara
droppar
givna
ur
kristallhänder
vem
kunde ana
de
vidasvepande
mantlarnas
bud
molnen
seglar
rosenmoln
regnrosenmoln
doftar skönhet
kvinnan
i
enslighetens
ögon
är
blanka tjärnar
*
(björkar)
i ängskant
lever
de
björkarna med
skimmerblad
saven
är
stigen
mossan är
skrudad i
diamanter
rådjur
betar ängslugn
*
(hinnan)
kunde jag väl
varsamt
gnugga
sömnen
ur morgonens
vingsegel
de vilka faller
ned
över
brunnarnas
oskärpa
lyfta hinnan
vilken
skiljer mig
från mitt inre
*
(ormöga)
ormöga är också
en blomma strålandeblå
ormöga
blickar in
kronan är bo
ur regntrådars
trasselnystan
ormöga
ömsar blad
*
(slagram)
han kupar händer
leende runt oval
hon borde ha
sett
in
hans händer glider
nedför
till
halsen
kväver hennes röst
liv
han trycker upp henne
mot muren
hon hänger i hans slagram
*
(lugnmästare)
granen
en mästare i lugn
vaggar
regn
fladdermöss
synes
ila
ekon möter rymd
*
(stilla var)
kom vind
kom vandrare
med mjuka dynor
rör vid
kuddens
stilla
var
drömrede
väcker
gräsvingar
bär korgar
fyllda med
regnbär
*
(penseln din)
penseln din
drar ett streck
över
arket
spräcker arkets yta
tigrar
hoppar genom cirkel
bär eld i blickens djup
lyfter gnistor
in i stjärnhögas
väktare
*
(svarta tårar)
träden
blöder svarta tårar
barken vit
är räfflad
randad
ringarna är kluvna
av vaggan
utan medar
fyrhändad
höll den
*
(veckad)
han håller
veckad solfjäder
bälgen
ömt intill
bröst
lutad i knäfamn
fingrar
vandrar
knappar
tonen är
svävande
häger
i soldis
*
(vasen)
slagen
haglar
haglar
viner
vattnet
rinner ur den fälld
hon limmar
limmar
klistrar
klistrar
vasen är krus
med vattenstänk
välts
välts
hon klistrar skärvor
på byrån
minnesbyrån står en vas med
sprucket mönster
hon sätter ögonblommor i vasen
*
(”)
sätter du bollen i rullning
se vägen följ den
*
(”)
regnet är stigande
andnings rörelse
*
(”)
rörelsen levde bakåt
blicken framåt
vrids den
vrids den ur led
*
(”)
så är det med ord; ibland knipsar
de av navelsträngen för tidigt
väntar inte ut hela skeendet
ord kan inte göra detta av sig
självt av sig själva
utan att mena harm eller såra
grodan kan vi väl säga;
då ord hoppar är hoppande grodor
inväntar orden kyssen vilken
förlöser dem
*
(solhand)
regnhavets
pärlband
träs med
sensibla sinnen
dina ögon
är
den framsträckta handen
solhanden
havets
fingrar
rör vid varje droppe
smaragdgrönas
solslinga
given
*
(ursömn)
rosorna
andas
klara
droppar
givna
ur
kristallgårdar
vem
kunde
ana
de vidasvepande
mantlarnas
bud
molnen
seglar
rosenmoln
regnrosenmoln
doftar
skönhet
kvinnan
i
enslighetens
ögon
är
blanka tjärnar
i ängskant
lever
de
björkarna med
skimmerblad
saven
är
stigen
mossan är
skrudad i
diamanter
rådjur
betar ängslugn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar