(ursömn)
i natten sköljde stjärnor himlar stigna ur
regnfolkens vaggandehänder
kvinnan i den uppstigna dagen inväntar pennans rörelse
detta är orden jag nedtecknar
flyg lilla tankefågel flyg
i trädets krona har du blickat
ur skalet kommen ur äggets urvilja
redet är en ring fyllt av givna
du har övat dina vingar
flyg lilla tankefågel flyg
du är redo
ur handen min
rocken är av tvinnad sämja trådar löper i skäl
knappar doftar ene knäpps i lä vilar i hålsömmens
langetter
ryggraden brinner lågor skrider svank skuldror
lågor skimrar sken dansande norrsken sydsken
lågor löper utmed ryggen åsen vitblå lågor
rösen anas ansiktens ur dimmans stigande
drömmen vaknar är gryningsfrö i prinsessbladshand
hon skrudar
sig i dagens leendekläder
skuggorna är
hennes sällskap de talar i stunder av hågkomst
hon bar en
frambindel för ögonen
hon samlar
regn i händer tar emot regnet
molnen är pioner
i våräng är ranunklar
svävande
anemoner tidigkomna viskar
forma av
detta vatten bägaren med klarhet
bjud
vilsenvandraren lindring i stegen
lyckan i dina
ögon kan jag endast beundra
musiken tonerna
rör vid ett hjärta
du visar en
mattad droppes solmöte
lyckan är det
rörda hjärtats glitter
i dig strömmar
ut
han skriver till
henne i natten skrift
vet hennes
drömstigar hon andas in
hans rörelse
i det han rör vid bladens djupådror
en kvinna med
slutna handblad
det nedstigande ljuset in i jordmån giver värme
den uppstigande värmen in i himlars mån giver ljus
och kanske är detta regn
luftens fåglar breder ut floder av toner
undiner samlas i fallets virvelstilla
pupillens vidgade är grottan ur vilken tonen stäms
salamandrar kysser gryningsfolken gryningsglöd
sylfer svävar i ängder gnomer bäddar jordkorn
somligt smider bergsklanger katt spinner morgonhymnen
tassar rör lätt vid takens plåtvågor glider glittrande kanor
ler
stannar vid kanten hoppar i tjut landar mjukt
vad blåser du
du med händer av vandring han lyfter röret ur eld
jag blåser sand svävande glasbubblor
ådrornas toner ljuder stilla i vind
regnhavets pärlband träs med sensibla sinnen
dina ögon den framsträckta handen
solhanden havets fingrar rör vid varje droppe
smaragdgrönas solslinga given
rosorna andas klara droppar givna
ur kristallgårdar
vem
kunde ana de vidasvepande mantlarnas
bud
molnen
seglar rosenmoln regnrosenmoln doftar skönhet
kvinnan
i enslighetens ögon är blanka tjärnar
i ängskant lever de björkarna med skimmerblad
saven är stigen mossan är skrudad i diamanter
rådjur betar ängslugn trädet bär en korg
sätern vilar träda öde tomt sätter korgen i röse
tjusaren lyfter locket toner ansätter rörelsen
fjällen i nordan släpper slöjan ormvråken ropar i vind
ormöga är också en blomma strålandeblå
ormöga blickar in kronan är bo ur regntrådars
trasselnystan ormöga ömsar blad
kom vind kom vandrare med mjuka dynor rör vid
kuddens stilla var drömrede väcker gräsvingar
bär korgar fyllda med regnbär
han håller veckad solfjäder bälgen ömt intill bröst
lutad i knäfamn fingrar vandrar knappar tonen är
svävande häger i soldis penseln din drar ett streck över arket
spräcker arkets yta tigrar hoppar genom cirkel bär eld i
blickens djup
lyfter gnistor in i stjärnhögas väktare granen en mästare i lugn vaggar regn
fladdermöss
synes ila ekon möter rymd han kupar händer leende runt oval
hon borde ha sett in hans händer glider nedför till halsen
kväver hennes röst liv han trycker upp henne mot muren
hon hänger i hans slagram träden blöder svarta tårar barken
vit
är räfflad randad ringarna är kluvna
av vaggan utan medar fyrhändad höll den
slagen haglar haglar viner vattnet rinner ur den fälld
hon limmar limmar klistrar klistrar vasen är krus
med vattenstänk välts välts hon klistrar skärvor
på byrån minnesbyrån står en vas med sprucket mönster
hon sätter ögonblommor i vasen kunde jag väl varsamt
gnugga
sömnen ur morgonens vingsegel de vilka faller ned
över
brunnarnas oskärpa lyfta hinnan vilken skiljer mig från mitt inre
feberbarnet andas rosendekinder vallmoblads mjuka ull är
lindan
det späda skottet vaggas i kragar av dröm toner bär helandedansen
sakta viker febern undan vattnad ur kannans silverblad
förgätmigejen kisar dricker en droppe klarhet
sjalarna lindade tätt om sargad stängel
så många leder brutna brott av
trädgårdsmästare vakar med den frysande
han ser kvinnoblomman hennes kamp i fridsstilla bejakelse
han rör vid falnad eld viskar in i glödkolen
räds ej gången min lägg din hand i min
vaggar dig varsamt är mitt kommande kom
han ser ovalen putsar rör vid
målar nattens svarta målar rosor i blommande fägring
hans ögon kysser doften i tillgivelse in broschen
är seglad ur samovarernas bergsvida
av regntrådar tvinnade hon i nätternas många
glödtråden lyser upp stigarnas fallna väggar
fönster svävande kristallsvanar sången
en säregen stämma rör mina händer
*
kvinnohjärta
här vandrar en kvinna
av kvinnofolk
i dalen av
ingenting
hon vandrar i ring
ringen blir allt djupare
vad gör
du
andningen spritter
hon tager ett hopp
drömhopp
målar hind
hjorten bär krona med lågor
en till dig
en till en kvinna
gjort är gjort
man av vida
kom
viskar en kvinna
sällsynt fågel
smeker mjukt undan nackhår
hon ryser
hans läppar rör vid hud
stämma
rör vid just det
en kvinnas hjärta ber
*
(regntrådar)
av regntrådar
tvinnade hon
i nätternas många glödtråden
lyser upp
stigarnas fallna väggar
fönster
svävande kristallsvanar
sången
en säregen stämma
rör mina händer
*
(brutna)
sjalarna
lindade tätt om
sargad stängel
så många leder brutna
brott
av
trädgårdsmästare
vakar med den frysande
han ser kvinnoblomman
hennes kamp i fridsstilla
bejakelse
han rör vid falnad eld
viskar in i glödkolen
räds ej gången min
lägg din hand i min
vaggar dig varsamt är mitt
kommande
kom
*
(oval)
han ser ovalen
putsar
rör vid
målar nattens svarta
målar rosor i blommande fägring
hans ögon kysser doften
i tillgivelse in
broschen
är seglad ur samovarernas
bergsvida
*
(tankefågel)
flyg
lilla tankefågel
flyg
i trädets krona har du blickat
ur skalet kommen
ur äggets urvilja
redet är en ring fyllt av givna
du har övat dina vingar
flyg
lilla tankefågel
flyg
du är redo
ur handen min
*
(rocken)
rocken är av tvinnad sämja
trådar löper i skäl
knappar doftar
ene
knäpps i lä
vilar i hålsömmens langetter
*
(ryggradslågor)
ryggraden
brinner
lågor skrider svank
skuldror
lågor skimrar sken
dansande norrsken sydsken
lågor löper
utmed ryggen
åsen vitblå lågor
rösen anas ansiktens ur
dimmans
stigande
drömmen vaknar
är
gryningsfrö
i prinsessbladshand
*
(”)
inslagen löper i jämn takt
förvänta dig ej brokader
gobelänger
se detta skira siden
*
(”)
följ detta frö bak slutna ögon
utan tanke
följ detta frö du är detta frö
*
(”)
skarvarna brister så småningom
vittrar av mödan att hålla
den rena strömmen andas flödet så
är det med vattendragen
och har människan skarvat, byggt
dammar, byggt muren med murbruk utan potential
en potential hon är i sitt inre
så bryter vattnet igenom vittrar skarvarna
blandningen innehöll ej den
verkliga den sanna ingrediensmedvetenheten
med vet enheten
(”)
vad är det för mening att söka en
väg och ej vandra vägen
vad är de för mening att se vägen utan att vandra den
så mången söker vägar sittandes
med blicken riktad inåt
ser du bäcken
denna bäck synes vara en bäck
sjunker samt är mark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar