(forsvinda)
det sitter en man
det sitter en kvinna
i samtalan
stenarna
bjöd dem
sitta
sträckte händer
ur forsvinda
vinda
vinda
linda tråden
det sitter en kvinna
det sitter en man
i stenhänder
vattenord porlar
strömmar
god är denna syn
viskar pilarna
*
(frihage)
hon betar lugn
i frihage
den rödtecknade
enar stå
raka i väktargärning
björkar
sveper långa mantlar
du väna blå
skådar gräsets rörelse
hon reser lugn
klövarna upplever
markernas
markens
fridsstämma
*
(skuggdyningar)
träden viskar
skuggdyningar
skuggdyningar är vackra själar
det ordet gav vi dig i gåva
den rörelsen
gav vi dig i gåva
skuggdyningar fläktar
solvandrarens panna
*
(mist)
mist har jag
handens skärpa
numer
är den
dunskålen
i väntan på skymningsdaggen
så vacker
röd
skall den droppen färgas
av solens havsbad
stiger in i denna droppe
det
gör jag
en rödskimmersbrud
i aftontima
*
(klangmakaren)
klangmakaren
han rörde vid
silverrören
smidda i
bergskammare
andning
blåstes lätt
däri
in
i
han ler
hörande
upptäckande
ber
himmelsspinnerskor
hålla i tråden
i rören
fästa fästen i
trädens svarandefingrar
åter rör han vid
sovande
väcker tonstegen
andningen
frigörs
*
(”)
domarna är många
barn ung ålder
möt domens egentliga glädjebud
de dömer dig ej dömer ej stunder
i sviktande modsteg
*
(”)
att våga är ej att kasta reven
utan mål
*
(”)
grunden trasslar icke tråden
det gör den oskolade handen
säg kan du leende reda ut
trasslet
*
(”)
och tiden är ett regn av toner
detta är tidens hemvist
tiden kan du ej fånga ej heller mäta i
mått och enheter
tiden är ett fallande regn av toner
sjunker in samt faller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar