(släppta städer)
mina
drömhänder
för
molnen åt sidan
som
vore de
draperier
oxblodsröda
sägs
det
viker
upp pärmar
handen
den tecknar ditt ansikte
utur
upplevandet
vacker
är blicken din
vet
du
andas mig
i
de släppta städerna
undrar
vad
muren heter
*
(ökensjäl)
havsstensklippan
bär
rötterna
rinnande
in i hav
i
lagunens djupa andnings klara
jag
är
en
ökensjäl
ett
av alla dessa
sand
korn
låt
oss lyssna till sanden
min
här
kvinnostämma
hur
sanden målar med mjuka fingrar
och
sanden stiger upp ur havet
en
gång i ett spann
regnade
nätterna
järn
in
i havets grönskimmer
det
var
är
i
drakstädernas
intighet
det
är det där
att
låta människan
allt
le
nätterna
regnade järn
havet
blå
tonas
in ur
pollenskirgulas
puder
sjunker
sakta in
havet
lagunen
skiftar
in
i
vilotoner
sepia
älskade
mantel
havet
mottager henne
hon
sjunker in
strömmar
i
cirkeln
korda
sekant
faller
in i origo
det
är det där
att
låta människan
allt
le
hon
stiger upp
stranden
välkomnar
han
håller ett blad i handen
i
sepiatoner
fårat
räfflat
vissnat
kanske det sägs
hennes
ansikte tonar in
du
är det min älskade
väntad
är
du
ögonen
hans rör vid bladets hjärta
*
(komnatofflor)
komna är
fotstegen
in i mjuka tofflor
mossan andas
regnens gåvor
smyckad mantel
fäller
rusandefärd
snubbelfot tas emot
landar i hans leendearmar
mossan glittrar visshet
*
(korallsvävan)
korallerna svävar
i klara slöjor
stjärnsnäckor tonar in
lagunen blickar in i djupens
klarhet
följer
trädens vandringar
hör henne kamma sitt långa hår
fallet landar
i lagunens framsträckta händer
kakaduors vita följen tonar in
*
(bar)
de bar detta hav
in i cirkeln
rörde vid havets andning
hon andades ängens rosor
vita fjärilar
steg ur hennes ögonbolster
kysste bladens bidan
andning
flöt
stilla
hon tvekade aldrig
därav denna skönhet
de viskade in i djupen
se
djupare
in i havets lugn
*
(”)
det är det där med att låta
människan . allt . le
*
(”)
du kan ej kasta ankaret
annorstädes än i ditt hav
kan, det kan du
du måste utanför ditt hav se
grundförutsättningen
*
(”)
du kan tälja båten du kan
sjösätta båten
du är den vilken fyller seglen
lyfter färden med vinden
*
(”)
templet är i dig
du kan bygga huset i trädgården
du bebor huset
du är den vilken stiger in med
livsinnehåll
*
(”)
frågar du dig vem du är slut
ögonen lyssna till tonerna
allt har en ton lyssna till allts
toner
du är i tomheten denna fyllda
stillhet
tveklöst är du upplevelsen
*
(”)
du kan förkasta ogräsen du kan
sålla dem
du kan kultivera dem
vem säger vilket är ogräs eller
gräs
är icke allt kommet ur en hand
och är det icke du vilken lyfter
handen din till din mun
det finns tvång samt egentvång
stilla vågen
se djupare
*
(”)
låt oss krångla till det trassla
in oss
stilla är ej stanna
att vara stilla betyder ej att du
stannat skeendet
det lever många aspekter i detta
stilla i detta stanna
i det stilla kan tankarna sväva
fritt
kan tankarnas virvlar var
ostyrigt hår eller
låt oss säga bakgrundssurr utan
att störa dig
du behöver mod till att vara
stilla
det är ej att stanna delen av dig
själv
se fiskstimmen i havet
i den stillheten kan du inse att
tankarna är kanske just alltings
allts andning
du har behov av att lyssna till
ditt hjärta
hjärtat vet tankarnas grund
vet exakt var ankaret tillåter
färdens hamnvila
och fråga dig; vem är ankaret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar