den 23 maj 2014

(maskrosandning)

maskrosor

andas djup gula

strålande

strålande

höjder

i natten slutes solöar

in i grönblad

svepande

svepande

av sol

ur

solrörelse

öppnar solöar

vidgas

vidgas

vita svävar

dun

fjun

hamnar är många

lugnet är budet de bär

en rävunge

jagar lekfullt vitmolnen

stiger

stigande

rävmoder ler i kärlek

*

(min sköna)

gräset

min sköna

andas

blå

skirblå himlar

därför

min sköna

betar hjordarna lugn

så vilka

är molnen

det vet du min sköna

*

(trädverk)

trädverken

skapar symfonier

min sköna

fåglar stämmer in

sfärernas harmonier höres flöda

i markerna

vandraren lutad till stammen lyssnar

*

(kan jag kan jag)

kan

jag

löpa med vindarna

kan jag

kan jag

så lätt

lyftad ur denna tyngd

kan jag

kan jag

*

(den mannen)

den mannen vilken kan

tala

levande rörelse

i linjerna

han drar

skall jag möta

där

vid

aftongrinden

med nyckeln i min hand

*

(mästare 2) 

mästare

förtälj mig

livets

svårigheter

han tager handen min

se

alla dessa staket

alla hinder

ni tager hopp

över

*

(”)

se alla dessa staket alla hinder

ni tager hopp över

*

(”)

det är just detta att inte veta i förväg

mötets skeende

vilket skapar mötessannhet

(”)

det är att våga erkänna detta vet jag icke

vilket skänker dig vetskap, skapande vet

det är i det erkännandet du har stigit ut ur skalet

*

(”)

säg inte att det blåser storm

säg; det fläktar

säg; en lätt bris

så skall du se andningen

så skall du se stormen smekt av ditt lugn

*

(”)

det är den sanna blicken vilken ser djupare som är mötets skönhet

det är den sanna blicken vilken låser upp bojornas fästen