...

detalj är ej del



detaljerna skapar delen i helheten

... det ...

så kom det sig att mitt osäkra kom att ses vara mitt säkra i tolkningsvärlden

solguldstårar

trädfolkens tårar
trängde genom stammar
stammars
brutna


solguldstårar


kopparglödande strömmar dessa in i hav


solanden smekte havens yta eldröd
mantel svepte tårar in

vassbåt

i nätters stjärnstrimmade mörker
flätade jag


flätade fingrar


rinnande
mönster


sakta
mycket sakta flöt bilden fram






hav sköljde hudlösta
strand tog emot
in


jag andas dig nära
andas är


rosenkvarts skimrandemilda rör vid hjärta






ära vare nattens sköljandeljus
lyfter blodstenar ur


urkälla


apachetårar hänga i himlaträd


skimrande ur himlaansiktes ögon gavs de
ej av smärta av lycka
i deras svar




hav nuddar vid strand strupsegel mjukas
nynnande ljudar tonsegel


tornfalken lämnar
höga vallar
breder
solskänk
inom
bröstvärn


smälter undan av skäranderena
kristallers andedräkt




jag
nynnar


vaggar rosendeblad
granater gnistrar
ur händan


opalblad vikes ut ur mörka
strålandestavar
öppnar
stängda


lotuskrona lägges i hjärtring






i nätters stjärnstrimmade mörker
flätade jag
flätade fingrar


rinnande
mönster


sakta
mycket sakta flöt bilden fram


flätad vassbåt vaggar
bjudande hand


jag lämnar bojornas gissel
stiger i hand




du ger mig kraft säga nej




moln sluter mina ögon in i klarseende brunnar
stjärnföljen leder vägen
andas hav
andas




ser ökenvandrare bära turkoser i händer
vandringsstaven sjunger väg
sandmoln virvlar spiraler runt fötter
är blommande kronor
doftande stiger
ord ur
lösta


ögons klarnade


sandvingars vågandesvall jämnas
stilla andas hav av sand
vingspetsar snuddar vid gryning
vingar säras
bredes ut




blå bäckar
ådror synes levandegjorda
han vädrar
ser


vassbåt föras närmre
lapis lazuli
målar
dag

stjärnsafirer ber jag in

hela natten




har jag
ägnat




tvaga ur näthinna




mina hjärtpärlors röda rubiner
skrudar älskat träds fingrar
må de klinga dina steg




må de skimra röda i nattvakandes sternom
till värman


i nejders sejdan




så ensamt


i


denna värld


så ensam




tangenter flyter genom
hjärtfingrars skriftan




inte någon


vågade


vänta ut stormen
vagga lugn


se


bakom skölden


se genom sårbarheten




stjärnsafirer ber jag in i ögons tröstljus




så ensamt


i


denna värld


så ensam

falköga

falköga du ädla
sten


lyft himlahaven in i mitt bröstvärn
öppna vallar slutna av hagelstormar


hav
jordehav
skölj stenar ur dina händer
givna av trädfolk


bärnsten
eldöga


vattna mina utbrunna marker


skölj rosenblad
i lavendelhamn
*


så ensamt
i denna värld
så ensam


mitt bröst är ett svart hål


kol
släckt
glöd


lyfter händer
urgröptas
hålor


falköga
sänd mig


strålande


av


klarnad

i obevakat ögonblick

kvinnan
av människa


håller
henne tillbaka




i


obevakat ögonblick


stiger
kvinnokvinna ur ögon


sträcker karta
över
månberg




jag


lägger mina fingrar


i
vinden


flätar du dina
in






andäktig


målar hon


näthinna


mina ögon är slutna


flätar du

ett ensligkommet blad

i skymnings sista
andas vindar


träd
skrider ur dimma


silhuettfolk rör vid skymda


ett blad darrar i fingrar
köldsvepande är dalen


ser floden gladvirvla
vitblommande pärlljus


vidafjärran andas hav
ännu öppnat


ett ensligkommet blad släpper hågdröm
virvlar vindar
bär


dansar med fors in i stilla


ser du mitt blad
läser du
mig


i öppnat ögonljus


hav glöder solguld


blad ler


isskiva kupar hav
bladsmycke infattas


tassandesteg strömmar natt
ljuslätta rör vid ådror

hon lyfter vänsterhandljus

sidenjordar sveper mantlar
runt
frysna


sidenmantlar
skimrar
klangtonande


är klangtonande framtonande


hon den vackra skrider i vindslädar
böljande frasande vågor
lyfter gnistrande


hon lyfter vänsterhandljus
rör vid moln
glödande kronblad
sveper
hud


ögon strålar vita
vitgnistrande
tysta
talande


tysthängen
skrudar trädfingrar


seglande dun

turkosblå

hav viker ut vingar


stig
i


hon stiger tåsnuddande
nära


stig
i


hon stiger helfot
inom


tår finner fäste
hälboll vilar handkupa


vattenporlande strömmar brovälva


hav sveper blåturkosvingar runt


tunnel


omsluter


lindad är hon av lugnhänder

så brista vi icke

jag håller en fågel i mina kupade händer kolibri
fingrar lyfts av
fågelbrösts
djupa
inrevingar
lyfter fågel sakta
lotusfingrar skimrar
ur krona flyger fågel
med min ögonkyss


jag ber dig håll mig så
så håller jag dig
fri


jag håller en såpbubbla
skiraste kristall i mina kupade händer
fingrar lyfts av
skiraste
djupa
inrevingar
lyfter skiraste starka sakta
lotusblad skimrar
ur krona strömmar vi
med våra ögons kyss
rör vi
allt


jag ber dig håll mig så
så håller jag dig
fri


fågel
skiraste kristall
skimrande regnbågsbubbla


så håller jag dig
jag ber dig hålla mig så


så brista vi icke


jag tar emot en snöstjärna i mina händerkrona
jag är en snöstjärna tar du emot


vi smälter
i varandra
i varandenärhet


så håller jag dig
jag ber dig hålla mig så


så brista vi icke

den förtäljer mig det stängdas öppnande

jag har en fågel vilken besöker mig
jag har den ej


vi besöker varandra


det är en fågel vilken besöker mig
var gång mitt fönster är öppet
den fågeln besöker mig i mina rum


den förtäljer mig det stängdas öppna

verkligheten sköljer in i verkligvara

och då du ser ut över landskapen


vita sidenjordar


vandrar in i dessa med ditt upplösta
är du landskapen


verkligheten sköljer in i verkligvara


i detta ser du det vitas verklighet
ser du ditt själv

viskar fram verkligheten

den inre rösten är icke hård
är icke skarp
är icke gäll


faktum är att
den viskar ut
viskar fram verkligheten

på vägar ligger sörjig massa

sörjer den
kanske gör den så
sörjande massa över ilandefärders kvarnar, andekrossar
anden eftersträvar kropp
kropp eftersträvar ande
i andeljus strålar själens skönhet
själen ropar ur snöhöljda händer
se kristalljusens
sånger
lyfta
skalen


hör din vackra stämma
o människa av tidsglömda


på vägar ligger en sörjig massa


vilken kallas för strängar
med dina vackra fingerljus
rör vid strängar
ljudande
stämma

det är i stunder av dessa

bilens rörelser nöts in i varje fiber
däcken snurrar
mönsterdjupen träs in – nej, tack och lov inte
moddsträngar slirandekärra
dike mittren närmar
gunga
gunga räcke, nej inte det
bullrandestreck varnar
balans
kyla träder in regnblandad snö
blir
snövirvlar rullar bak bilen
träd släpper snö
snöslöjor smeker marker
vägen är borta
ur skogshänder skrida vitmantlade gnistfolk
så vackra så vackra
stiger ur bilen längtar till vandring med
nej inte det
älg ståtligvacker flyter över väg
mörker faller
skönhet
fäll lägges framför brasan
sitter nära värme
nej inte det
hemma
hemkomst efter veckors steg
veckade steg
borta
afton sköljer in
hon skönjes leende ansiktsmöta genom skirslöjor
marker andas blåsilvergnistrande
vindar virvlar
sveper om mig
andas in stilla
öppnar dörr
stiger
in


åter brinner levandelågor i eldskålar
det var en lång väg att styra
trött sjunker jag ned i soffvärme
sveper violettsjal om
rökelse lindar
doftandeblommande vägar
jag har upphört med styrande
stiger av vid dissikt
sitter inte längre kvar på vilselinjes räls
vad nyttjar styrande till
det är huttrandekallt
det är i aftnar nätter stunder av dessa jag


plägade långt bortom vinden röra vid beröras
ännu längre bortom vinden
präglades mina fingrar av brännjärn
det är i aftnar i nätter stunder av dessa jag
gråter djupt


visst har jag hopp
jag har grävt
spadbladet silverne lade jag till bröst
längtan präglades i
ja spadblad av silverne höll jag länge mot bröst
ända till det glödde
järnek doftade vitblommande röda bär
brände fingerknoppar rena
bredde ut dem med jordsmakande lystran
så vackra skimrade de i jordande himlar
grävde grävde grävde
lade hoppet djupt
begravet suckade det
i kärlek
kupade händer
över
hyssjade
stillro


det är i aftnar i nätter stunder av dessa jag
gråter djupt


i tanke om
att mina läppar ej mer kommer att beröras
mina händer ej mer får beröra hud
att min hud ej mer skall beröras
att jag får somna vakna
alltid utan nära


det är i stunder av dessa jag gråter djupt
i tanke om att allt detta vackra aldrig skall ske
då brister jag och tappar
stegen

begrunda

begrunda nattens stilla




be om grund




se ljus


sakta






tändas

lägger mitt silverne i hennes

du frågar vem jag är
jag svarar dig så


ja


jag skall
sluta
drömma


trots att det är det kvarvarande
för att stå ut




lägger mitt silverne i hennes ögons vishetshändan




viskar matt in i solvindar
låt mig en gång i livet
möta


den man vilken ser mig i den jag är


lägger mitt silverne i hennes bröst




du frågar vem jag är
jag svarar dig så




lade mina tvivel undan


sköljer
mina händers järnsmak
i denna upplysta månsilverdal
i hennes vackra källhänder




du frågade dig vem jag är
jag fick ej svara dig
du knöt händer




jag lade min ordring av rosor i vinden
dina ögon sade sig älska


mitt utslätade ansikte
där jag vilade tillitsfylld i din knäkudde


du reste undan
väckte undran
vad var det du såg
sågade av


du frågar vem jag är
jag svarar dig så


så lyft mina regnbågslinser
låt oss svarande måla världar i skönhet


lyfta detta mörker

så dansa diadembärare i ängens vita

denna natt andas silver, silverblå
hennes skönhet är oändlig
oändligvid
visdom


må hennes händer vända
omsluta nakna ansikten
må hennes händer vändas till är
omsluta ögon
släckta


stjärnjungfrur stiger in
bär ögon i händer
tvagar smutsade kristaller i källans strömmar


silverne vingar
andas nattliga färder


må hennes händer omsluta
hjärtans nöd


in i befrielseljus
till skeende


hon skådar in i nätters mörka
vemodsklanger
moöötonade
stämmor


lyfter händer
högas stegvisa
rör vid veklagan med silverne stav


uppstiger diadem av stjärnstrålande


sår frön i pannors fårade
ur hjässa stiga
de torkade frukterna
vattnas med himmelska ljusvatten


så blomma fruktträden i händers öppnande


tusenfaldigade flyga bladens bud
in i värdsliga


ur marker stiga värmande händan


så dansa diadembärare i ängens vita

jag minns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas

jag minns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas


det svåra
är att se de stängda ryggarnas bortvända ansikten


jag minns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas


hur lycklig jag var
ett tillitsbarn


finns ännu tillitsbarnet


ja
djupt inne
djupt inne i mitt hjärtbo


dit


dit söker jag stänga


det gör så ont att se ryggarnas tystnad
denna tystnad är ej tysta


den tystnaden är av helt annat slag
en slags slagbom


jagminns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas
det gör så ont med alla dessa upprepningar, det sägs att jag ej skall förvänta mig dessa upprepningar
jag förväntar mig dem ej - men hur skall jag undgå eller undkomma dem
hur skall jag kunna bortse från dem


genom att stiga in i mitt hjärtbo
och bomma igen

ödlan

ödlan biter sig ej i svansen
jagar ej svansen
hellre
släpper den svansen

i din i ditt fridssinne viker du ut dina vackra blad

allt är


ur
fulländad
skönhet




knoppen inväntar skalets
foderblads släppan


fingerkrampens upplösande


i knopp sitta livet


det kyssta ansiktet


med slutna drömögons vingar
fläktar mildljus
lyssnar till
dina
steg


dagsteg


drömögons vingar fläktar undan
i kärlek
tankestormen


i din i ditt fridssinne viker du ut dina vackra blad

gyllensilvrad skönhet

det var här jag slog upp ordet katamaran
förändrar det
tar det
bort
udden av bilderna vilka sköljer in
nej - det gör inte det
nu ser jag
skimrande sten


denna sten är svart
svart skimrar natten


i händer av
bedjan




hör mig


stjärnor vidgar ögon


sten
skrudas


gyllensilvrad
skönhet


ur sten
seglar båt


kanaler
broar


långåra röres sakta


rör
rör
vid


doftandeskogar


silas genom sand


hon sitter i strands händer
silar sand mellan fingrar
följer sands rörelse
ur väster
ur öster


hjärta glöder


långåra röres
sakta


kanal möter hav
vassen andas


de flätar flotte


seglar
hem

i havsöga speglas rörelse

albatross flyger
vingar sveper


i havsöga speglas rörelse
rocka synes
svepa vingar


manta
mantra


vad är ovan vad är nedan


örn seglar himlars vida hav
örn seglar jordars vida hav


spegel
spegel håller dig ej fast


manta
örn
vackeransikte
skönjas


djupa sånger stiga
sjunka
in

pärlband runt kärleks öga

albatross vingar sveper över hav
hör sjöfarares rop


nöd


lyfter skepp
i vingar


albatross bär skeppet över stormar


viskar
kärlek


se kärleksöga
skimra
ro


binda till dig
pärlor
av


väckan


sjöfarare ser
rev och klippor vika undan hårda


lägger pärlband runt
kärleksöga

den skarpblickade

så
länge


har jag väntat


din
starka
blick




moln skingras


ser dina vingar




äntligen


för du


mig hem




i visdomsorden


oss
hem

skeende finns

vet ej varför det gör så ont
kanske för att jag ser mitt döende


död finns ej
skeende finns


vän


räds icke
jag lyfter fram min sårbarhet
räds icke
jag räds ej




min sårbarhet leder
jag tillåter den
äntligen


upplever mitt vissnande
må det vara frösättning






iskall kyla greppar om
en hand av
stål


grådis falle ned över mig
dras åt
dras
åt


väv används till förband
förbind mig
mitt hjärta
förbind


hur kan man förbinda
för före förr
förr för före
före
för
förr


i klarseende ljus synes natthimlens klara


båge spänns
gyllenpil
synes


gyllenstrimma av hjärtljus


skriver
ljusbörd




detta grådis är stål
stålmantlad
iskyla


jag måste sluta drömma


de drömmarna


det
gör alltför
ont


hjärta mitt hjärta
du vackra
källa


brist ej




vän


räds icke
jag lyfter fram min sårbarhet
räds icke
jag räds ej




min sårbarhet leder
jag tillåter den
äntligen


upplever mitt vissnande
må det vara frösättning




dina händer är gyllenvingar
flyger in i
själ


fjärilsvingar rör vid inre


skriver
ljusbörd




grådismantel faller ned över mig


regnbågspärlor


fall
ned


över mig


värm kylan vilken greppar om


grådis tätnar
kämpar ej emot


grå innehar mångdimensioner av möjliga


skriver ljusbörd


lyfter ej händer de är lindade hårt
bakbundna


de springer över mig
bebor mig




i de inre lever jag drömmen




måste upphöra med det drömmandet
det gör ont




ser dina händer snida skönhet


kanot




jag får icke förlisa
min valnötshalva
mina segel ej brista




så säga de bedjande
ögonen

hjärtbo

i mitt inre har jag
ett hjärtbo




ditin kryper jag i smärtregnsfloder
rullar ihop mig i vaggande






vingar lyfter mig


är ett moln
seglande




solfingrar smeker mig lugn




ser stormar vina




i mitt hjärtbo
kan


stormar ej riva sönder är




så stillnar stormen




då stiger jag ut


smeker
världar


ljusbörd
föds

dina händer är

gyllenvingar


flyger in i rumsligvara


skänker
ljusbörd

ser du du ser

ser du


du
ser




bladet skymma solfinger


spetsen bär
silverhänge


solfinger är i skugga
ditt ansikte är i skugga


ser du
du
ser


träd lyfta hand
smeka bladhår ur ansikte




ser du
du
ser


skuggans
skönhet




framträda

katamaran

reser i andeljus själsdans
silverne klockor ljuder


var stilla i dig
ditt blad
skälver




dimma är slöjor helt nära tår
fotvalv är broar




böjda
halvcirkel


vid varje steg andas halvcirkel hel




förenad


två halvcirklars hela blir två till en
de smälter skimrande in i varandra




kärlekshänder rör
stormars höga stilla




ur gryta stiger dofter
stränder målas


lyfter händer
slöjorna sveper jag
dansar i grynings lycka




dagen klarnar
vilar stilla under träd
trädarmar sluter om mig


se floden
dotter




floden strömmar lugn nu


katamaran
följer
hav


släpper motstånd

slut din ögonvinge

runt mitt hjärta




måla med dina penslar


vackersteg




så skall jag
le


in i ditt ansiktsljus frågande




jag skall
svara
dig
din undran




så skall jag
dansa




in i dina öppna armar






så skall vi
dansa snövirvlande gnistmoln






sätta oss i trädens sal
be eld till liv




berätta




vårt hjärtas sång för lyssnaröron

fragrance

fragila fingerljus




knoppande
rosenfärd






bergsväggs ögonvingar sveper


ingång






i skimrande
brista
ögon




bågade fönster
bryts av
ljus


ur bröst lyfter hon låga




du behöver endast viska ett ord




så är
är

ber den lysa din väg i värman

i denna natt


bär jag midnattsblå klädnad


spunnit har jag tråden av stjärnljus
vävt tyget i skimrande har jag
skytteln rann mellan trådar
fram och åter
fram


natthimlar bad jag
gavs midnattsblå
däri färgade jag
väven


i källan av ur


av månmoder gavs jag silverne
sömmade kroppsklädnad
till fållen lades vita
pärlblomster




svepandemjuka är stegen
i frostängders
klarrena




i denna natt


bär jag i mina kupade händer
glimrande mjuklåga




lyfter eldskål
ber den lysa din väg i värman

hon vandrade med fjäder i hand

vi har vandrat jämn stegrytm
händer har flätats
fingerljus


stigen den vackra leder
bäcken porlar
nyponrosen
är i blom


ängsgräset vajar vågar hav
fiskar simmar
fjärilar dansar
humlor
burrar


syrsor når fram


sländors vackra skira rör vid


rådjur iakttager
mjukögons sammet möter


ekorren skuttar från gren till gren
lyfter tyngden ur vara
fåglar svingar luftljusens
skönhet


där under det vackra trädet stannar vi
du vilar med slutna ögon
med grässtrå följer jag
ditt ansiktes
vackerlinjer
du ler
och


hon vandrar med en fjäder i hand


flicka vandrar vägen fram med timotejens strå i hand
vida kjolen följer vind
bara fötter
leendeljusan blick
sommar andas
smultron lyser klara
hon trär pärlor röda på band
till vem skall jag giva
till vem
hon ler i fönstersmyg
då hans steg knastrar grus uppför gången


mannen kvinnan möts


hon vandrar med en fjäder i hand
rör vid panna näsa haka mun
förtälj mig din dröm
var ler jorden
var stiger pärlande skrattregn ur
var är jorden alltför stenad


de lade vägar av guld
av bladguld
tempel strålar
i bergets grund
trappa leder fram
steg för steg
leder stegen


kvinnan mannen möts


han söker hennes blick
andas in doften av smultron
kompassnålen darrar
leder rosengången
cirkel av ljus
lindas
flätas baden till


hon vandrar med en fjäder i hand
rör vid halsen bröstet magen
förtälj mig din dröm
var andas jorden
var stiger pärlande skrattregn ur
var är jorden alltför stenisk


de målade väggar med guld av bladguld steg tecknen


linjer strålar klara
mannen kvinnans händer läggs i varande varandra
lev i eder kärleks dröm




hon vandrar med fjäder i hand
ser skönheten vakna


en fjäder giver hon till hans vänstra
en fjäder lägger hon i hennes högra


så andas de skarpögdas vingesus




lev i eder kärleks svarandeljus

snö skall skruda mig stjärnblommande

jag






bär vilja till


vandra in i denna dagen




ser snöhänder
fingrar
dun


lätta vita




befriade


bär vilja av hela mitt fyllda väsen




vandra in i denna dagen




i ängen skall jag stå
helt stilla




ej störa


dig




snö skall skruda mig snöblommande


ser snöhänder
fingrar
dun


lätta vita
rörande
vid


mig


smälta in i hud
nå mitt hjärta


i vinterskymning andas himlar röda violetta




så skall mitt hjärta
värma dig






jag






bär vilja till


vandra in i denna dagen




ser snöhänder
fingrar
dun


lätta vita




befriade

de vackra andas stjärndräkt

dunlätta
handskålar


strör


tystsånger






marker fröjdas
stegande
djup


stiger




sidenjord
andas




snödansen gnistrar




de vackra andas




stjärndräkt






i själen dansar jag






rörd

slädfärd

du sträcker fram din hand
jag stiger i




du höljer mig i fällar


snö dalar
snödaler klingar




allt tätare
vad skall detta lända
vart skall detta lända




släden forsar fram


bjällror klingar


snörosenmoln
virvlar


tunnlar gnistrande




ögontunnel
omsluter

vilsefot

vilsefot snubblade över gren
grenen var ej rot


roten lindades om


vilsefot snubblade


se ditt vackra
liv

slända lyfter tvekanstankar

slända
snurrar


tråd rinner mellan hennes fingrar


hon bär moln
i handen


tråd
skimrar
hans
ljus


slända flyger skira vingar


rör vid
pannljus


ögonvingar
säras


strimma
lyfter


tvekanstankar




han stiger ur hjärtgrop

ja vad skall jag drömma

ja
vad skall jag
drömma


hur jag sträcker ut handen


hur handen omfattas
är ettsmycke i din hand
om hur du
lägger armen om mina axlar
i vindalle


hur handen din
strömmar porlande med rygglinje
hur hud knottras
i pärlande
stjärndroppar


hur du viskar kärleksorden nära


om hur du
snuddar vid min hud
var stund du är
nära


om hur jag är pusselbiten du alltid saknat
om hur vi sover vaknar i varandras famn




ja kanske hör du då
min dröm
kanske
räds du
icke


kanske ser du tyllgardinen andas
kanske ser du mig bak lyktas dörrar
då slöjan faller ur dina ögon




ja
vad skall vi
drömma


om hur regnen slutar falla
om hur snödun
seglar
tystas




om hur vi sitter på fällen där framför brasan
nakna inför varandra


berättar
utan
ord


fingervägars
fjärilsvingar lätta




därför att
detta är
vår gemensamvilja


ja
vad


skall jag drömma




hur våra händer omfattas
är ettsmycke i din min hand




smek mina ögon drömlösa i denna natt in i dröm




låt mig upppleva


hur våra fingrar flätar korg
av regnbågsljus




så är drömmen en verklighet i
regnbågshändan




av regnbågshänder
vaggas vår dröm


låt mig se vår rosenknopp
slå ut


skimrande
kronblad


däri är vår dröm

kanske leder lågan stegen

silverblad vilade mot finger
mazurbjörk
i hand


renhjordar klöv isar
klingande bjällrors sång




hjort står i hagen
stigen i solens röda guld


omfamnar
hennes
skog


hon skär skalen av
saktavarsamt


i tempelsal lyfter hon blicken
glasmosaik skimrar
detta är nu
mitt bröst


jag tänder ett ljus i mitt hjärtfönster
kanske leder lågan stegen

månsilverfjäder fläktar nattvind

dunlätta dalade i soldalers hand


bär hennes lätta


strimma




månsilverfjäder fläktar nattvind


drömmen ja


drömmen är
en verklighet i
regnbågshänder


enad verklighet




fingrar flätar korg
av regnbågsljus




drömmen är en verklighet i
regnbågshändan




älskade vi var är alltid skilda
så många vridmoment


bröstet mitt
är lagt i
träda


tre gånger sju i nionde andas tolv


sover invid
ett träds rötter
invid är väl ej beskrivande
trädet upplevde mitt hjärta
det hjärtat
det hjärtats upplevelser, hur det är i kramp
trädet slöt mig i sin famn, eller lindade sina rötter om mig
vet du hur vacker sången gjöts i hudtröttad
blad vecklades ut
hjärtblad
mina ögonkristaller tändes av skirfingrars ömhet
en sten stod invid
ur steg isis
klar
sträckte fram händer
bjöd jadepärlor
bjöd malakiters ådror
slöt smaragdvingar om
så vacker
är hon


såg mig
eller


sakta ställdes vändes
rötter var min krona


i en stund av vacker
ett blommande träd


smygandevackra steg rörde vid mark, hälsades
du strödde ut dig i markens händer
ditt ansikte vändes in i krona


jag strödde mina blad
mjuka
över dig


i den stunden föll trädets dräkt
du vilade i min knäfamn
ditt ansikte log
inte förvånad
du visste
stegen


vi såg drömportens vingar
hölja våra steg


i dag
står jag i människosteg
strimma av ljus söker nå mellan slutna ögonvingar