spöksonett greppar hjärta

mina armar är min famn
vaggar min storm
mina händer fingrar rör vid skuldror
skuld ror vida
ror utan åror
utan blad
rör vid stränder av alla de slag
jag skyler mig mot
vaggar mig
andas
andas
varför
var
för


solhängen dröjde kvar i skymningshänder
hörde dem i tysta


silverne smycke skimrade
i dimljus
skirslöjor
hennes panna
madonnalilja vitas
stjärnbarn tindrade strålandestigar klara
förvridna är orden
en lek utan tyngd och
alla dessa pilar
alla dessa spjut
jag höljer mittbröst över smärtregns fyrbåk
vad är jag i denna världen


månhängens silverne stämmor
ljuder tysta i nattängder
söker dra samman trådar
skyla min kropps sönderslitna
upptäcker att klädnaden
knappt hänger hop
så inte jag
in i vindar
vad är jag i denna världen
missväxt eller växt
svara mig moder jag ber dig
ur vad steg jag
ur vad


vadade i knähöga forsfloders isrännor
sökte fäste i halkandes
stenkummlar
rasade översvämmade
sökte handfäste i
utstickande grenar
rotvältor stegrades
skriande
bakåt
pisksnärtar ljöd
vindvinande
ristade riktningar
sakta sjönk floden undan
in i bädd
lades jag
gavs
vila


i gryning väcktes jag
bjuds ur hjärtblad att dricka
du höll bladet till
såg aldrig ditt ansikte
så är det alltid
jag är
uppgiven
nu
vem är jag i denna världen
missväxt eller växt


froststigar är runt mig
det är hål i mina skor i mina strumpor
kläder hänger i trasor med vädringshål
det gör mig intet
mina steg är utsuddade
alla ser igenom mig
kanske är jag dimma men dimma syns
kanske är jag fönsterruta men fönsterglas syns
kanske är det så
jag är osynlig
kanske är det därför de går igenom mig
det bekymrar mig att jag fryser


sitter i en äng av ödslig
karga kalmarker
spräckt hud
fryser
finner tvenne
stickor
ser silverbladet snidandeskönhet
du höll bladet till
såg aldrig ditt ansikte
så är det alltid
jag är
uppgiven
nu
vem är jag i denna världen
missväxt eller växt
ber torrgräs om gåva
snurrar stickor
söker göra upp eld
ber eld till
eldgnista dränks
av tårfloder




spöksonett greppar hjärta
jag hör trumma saktas
stickor faller ur
jag orkar ej
göra upp
eld