ja
varför skall jag ej skriva mina drömmar
om det omöjliga
det utslitna
ja varför skall jag ej
jag vet ju att det finns de vilka tycker om dem
drömmarna
skriver jag dem tillräckligt länge ansiktslösa
så gör jag ej en färdig bild
utstakad
formad
en vacker slöja blir de
skirmoln
vindviskande
pärlljus
hur du ansiktslöse
öppnar
dörren
viker undan tältduken
hur glöden gnisttänds i värmande låga
hur tipins väggar målas zinnober
ja, jag skriver zinnober
ser en vacker bild
men skriver jag cinnober
framträder en cirkel
i dina händer är ett halsband
apachetårar
turkoser
gåva av ögonljus
du lossar snaran från min hals
lossar kvävbanden
lyfter blocket från mitt bröst
du andas min egentliga vilja
den jag lärt mig
gömma
dina ögon omsluter mig
du vågar möta
stanna
du fattar min hand
vi vandrar
in i skog
av nära
vi talar om berget, det höga framför oss
det är det omöjliga vilket planterats i mitt bröst
du lyfter handen
sveper undan
inte berget
det omöjliga
vi vandrar uppför berget
stigen vilken väntat oss
vi når platån av outsäglig skönhet
vi ligger sida vid sida
du håller min hand
våra ögon vandrar stjärnmöten
du planterar kärlek
i mitt bröst
vi andas nära
vi planterar
vår tempeldans
ja
varför skall jag ej skriva mina drömmar
om det omöjliga
det utslitna
ja varför skall jag ej
jag vet ju att det finns de vilka tycker om dem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar