jag minns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas
det svåra
är att se de stängda ryggarnas bortvända ansikten
jag minns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas
hur lycklig jag var
ett tillitsbarn
finns ännu tillitsbarnet
ja
djupt inne
djupt inne i mitt hjärtbo
dit
dit söker jag stänga
det gör så ont att se ryggarnas tystnad
denna tystnad är ej tysta
den tystnaden är av helt annat slag
en slags slagbom
jagminns stunder då jag sett hjärtvingar öppnas
det gör så ont med alla dessa upprepningar, det sägs att jag ej skall förvänta mig dessa upprepningar
jag förväntar mig dem ej - men hur skall jag undgå eller undkomma dem
hur skall jag kunna bortse från dem
genom att stiga in i mitt hjärtbo
och bomma igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar