vet ej varför det gör så ont
kanske för att jag ser mitt döende
död finns ej
skeende finns
vän
räds icke
jag lyfter fram min sårbarhet
räds icke
jag räds ej
min sårbarhet leder
jag tillåter den
äntligen
upplever mitt vissnande
må det vara frösättning
iskall kyla greppar om
en hand av
stål
grådis falle ned över mig
dras åt
dras
åt
väv används till förband
förbind mig
mitt hjärta
förbind
hur kan man förbinda
för före förr
förr för före
före
för
förr
i klarseende ljus synes natthimlens klara
båge spänns
gyllenpil
synes
gyllenstrimma av hjärtljus
skriver
ljusbörd
detta grådis är stål
stålmantlad
iskyla
jag måste sluta drömma
de drömmarna
det
gör alltför
ont
hjärta mitt hjärta
du vackra
källa
brist ej
vän
räds icke
jag lyfter fram min sårbarhet
räds icke
jag räds ej
min sårbarhet leder
jag tillåter den
äntligen
upplever mitt vissnande
må det vara frösättning
dina händer är gyllenvingar
flyger in i
själ
fjärilsvingar rör vid inre
skriver
ljusbörd
grådismantel faller ned över mig
regnbågspärlor
fall
ned
över mig
värm kylan vilken greppar om
grådis tätnar
kämpar ej emot
grå innehar mångdimensioner av möjliga
skriver ljusbörd
lyfter ej händer de är lindade hårt
bakbundna
de springer över mig
bebor mig
i de inre lever jag drömmen
måste upphöra med det drömmandet
det gör ont
ser dina händer snida skönhet
kanot
jag får icke förlisa
min valnötshalva
mina segel ej brista
så säga de bedjande
ögonen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar