det är i stunder av dessa

bilens rörelser nöts in i varje fiber
däcken snurrar
mönsterdjupen träs in – nej, tack och lov inte
moddsträngar slirandekärra
dike mittren närmar
gunga
gunga räcke, nej inte det
bullrandestreck varnar
balans
kyla träder in regnblandad snö
blir
snövirvlar rullar bak bilen
träd släpper snö
snöslöjor smeker marker
vägen är borta
ur skogshänder skrida vitmantlade gnistfolk
så vackra så vackra
stiger ur bilen längtar till vandring med
nej inte det
älg ståtligvacker flyter över väg
mörker faller
skönhet
fäll lägges framför brasan
sitter nära värme
nej inte det
hemma
hemkomst efter veckors steg
veckade steg
borta
afton sköljer in
hon skönjes leende ansiktsmöta genom skirslöjor
marker andas blåsilvergnistrande
vindar virvlar
sveper om mig
andas in stilla
öppnar dörr
stiger
in


åter brinner levandelågor i eldskålar
det var en lång väg att styra
trött sjunker jag ned i soffvärme
sveper violettsjal om
rökelse lindar
doftandeblommande vägar
jag har upphört med styrande
stiger av vid dissikt
sitter inte längre kvar på vilselinjes räls
vad nyttjar styrande till
det är huttrandekallt
det är i aftnar nätter stunder av dessa jag


plägade långt bortom vinden röra vid beröras
ännu längre bortom vinden
präglades mina fingrar av brännjärn
det är i aftnar i nätter stunder av dessa jag
gråter djupt


visst har jag hopp
jag har grävt
spadbladet silverne lade jag till bröst
längtan präglades i
ja spadblad av silverne höll jag länge mot bröst
ända till det glödde
järnek doftade vitblommande röda bär
brände fingerknoppar rena
bredde ut dem med jordsmakande lystran
så vackra skimrade de i jordande himlar
grävde grävde grävde
lade hoppet djupt
begravet suckade det
i kärlek
kupade händer
över
hyssjade
stillro


det är i aftnar i nätter stunder av dessa jag
gråter djupt


i tanke om
att mina läppar ej mer kommer att beröras
mina händer ej mer får beröra hud
att min hud ej mer skall beröras
att jag får somna vakna
alltid utan nära


det är i stunder av dessa jag gråter djupt
i tanke om att allt detta vackra aldrig skall ske
då brister jag och tappar
stegen