och dansen talade
skarpt
tillrättavisande
till mig
mötte en kvinna
med det mest underbara ansikte
skimrande skymning
skimrande gryning
smaragdens
kopparglödens
ur hav steg hon
räds icke den mannen
se han sitter vakande i trädet
på västra stranden
edra blad
släpper edra trädkronor
till rörelse
och bladen skola finna
varandras
kärlekskropp
och vem är du vilken talar
frågade jag stigen ur dansen
är du
min egen röst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar