och varför skall jag vandra i dessa hagar stängslade
hon rullar ihop sig alldeles vid bäverdammen
hon har bett dem ta vara på inhägnadsspetten
hon följer bävrarnas i lyssnande byggande balans
hon lyssnar till flodens drömmar
något knäcks
hon rycker till
maran virvlar in
rider hennes drömmar
svarta stormryttare
eldsprutande kaskadögon
piskar upp marans
fasorosslande
strupgrepp
lugna dig
lugna
dig
ur kärleksbädden sträcker hon rosenbladen sträcker handen för nående hans ansiktes inte är nära ur kärleksbädds mjuka sträcker hon handen för nående hans ansikte är inte
marfloden stiger allt högre slår hårt handen
hela hon
vittrar
vinden fattar om innan vittrade skränandevilsna flyr
det faller ett alltidnärvarande stilla regn i bröstet
vallarna håller ännu
vinden hör vattnet
fattar om stilla regnfloder sprungna ur hennes bröst
vattnar huden
vinden håller om och maran andas ut i tacksamhetsljus värme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar