jordemodern blickar upp
blickar in i
molnens mulnandeansikten
regnfolken har vandrat milsvida
hungriga
törstiga är de
hon har dukat det vackraste bordet
sätt er ned
låt mig värma edra kläder
regnfolken avkläder sig sina mantlar
jordemodern
hänger dem på tork i trädens kärlek
hon rör vid deras hudar
skimrande värme sprids genom
de äter sig mätta
förtäljer henne vandringarna
jordemodern ser deras ögon tröttas
hon har tillrätt vilobäddar
sveper sömntäcken över
strör solströssel över deras trötta
jordemodern vakar över regnfolkens sömnad
hon ser djupt in i eldkärna
det enhetliga
bladet
delade sig
höstkroppen glödde
i
mitten
flyg vackra fjäril
in
i
jordebröst
solkatt kryper upp i jordemoderns knä
hon smeker ömt
gnistregn ur pälsen
spinnandes
värme
regnfolken har vandrat milsvida
markerna är blöta
blötmarker är de
inte träsk
har du märk detta vän
vandrar du på ängen
kan du genom gräset höra dina steg
dina
steg
fortplantas
jordemodern har med månskära
skördat säden
med stenhänder
malt säden
hon har lagt alla ingredienser i kitteln
vår sommar
vindar dofter smaker
hav
degen har hon satt
hon ser degen jäsa
i sakta mak
stiger den
hon häller degen ut över träskiva
knådar
tillsätter
solsmör
himmelskt socker
sinnesros kanel
doft av vanilj
hon ringlar kringlor
penslar med ägg med grädde
strör pärlsocker över
pärlande socker
ser kringlor jäsa under höljesduk
värmer eldugnen
gräddar bullar med
pärlande
socker
doften omvärver de sovande
jordemodern vandrar till ljungen
ber om honung
vandrar till maskrosen
ber om mjölk
hon värmar mjölken med honung
dukar det vackraste bordet
väcker regnfolkens strålande ansikten
med varsamma händer har hon strukit mantlarna
i gryningen andas regnbågsvärldars rena skönhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar