eken

på en kulle står han


en svag vind blåser genom väggarna
han huttrar en aning
i boet




pannan
öppnas


han kastar in några kubbar


vågorna driver
vraken




natten är ett skepp
med hissade segel


skuggorna är
ditmålade
av stoft


ur väggen blåser
en svag vind






det är många skott
i länderna




jag ser eken avkläda sig


hårdbarken




i allt detta är
myllrande livrörelse


varsamnäbbar
bjudes
in


ser


eken avkläda sig


hårdbarken




eken
glöder


ser vallarna brista
murbruket
är ändat


bakom alla dessa är
myllrande livrörelse


vallen andas klingande havre


med
blåklintsblå


och i det jag lever med glöden


minns jag
vallmofälten




så sade
eken