ur kärleksbädden sträcker hon rosenbladen
sträcker handen för nående
hans ansiktes
inte är
nära
ur kärleksbädds mjuka sträcker hon handen
för nående hans ansikte är inte
marfloden stiger
allt
högre
slår hårt handen
hela hon
vittrar
vinden fattar om
innan
vittrade skränandevilsna flyr
det faller ett alltidnärvarande
stilla regn
i bröstet
vallarna håller ännu
vinden
hör vattnet
fattar om stilla regnfloder
sprungna ur
hennes bröst
vattnar huden
vinden håller om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar