torsdag 29 september 2011

väggöga

färgerna stiger in i henne
hon är sjö
fylld
av

i kammaren skimrar eldskålar

arket väntar in
henne

penslar väntar in
henne

hon stiger in i är

något knackar på fönstret
leende ber hon knackningen vara en aning

tystare

lindar in sig i ostörd

hon
är

väggen öppnar sitt öga

först en smal springa
vilken släpper ut nattens samlade

natten släpper ut sitt långa hår

en stråle silverne
strå

silverne åder

älskade

ser du
nattens månsilver
duggregn

upplysa ditt mörker

och jag ber dig
måla mina
stigar


levande

Inga kommentarer: