doften
ur en svunnen vandring
vari
hon höll bägaren i handen
tätt intill bröstet i vänster
kammare
den vita tyllgardinens tonmembran
fläktade
bägarens skira kristall brast med
en klang
hon sänker blicken ser sin fingrar blöda
stämman har tystnat nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar