i eken
den storavida
med kronan vilken sträckes
in i aftonmolnsrosor
andas
lindar
hon med silvervingar
toner
en vindpust
spräcker asfaltens hårda
drakormen ringlar snabbt undan
varnar
varnar
asfalten är en svart reva
en vindpust
fäller henne ur trädet
eken suckar
kupar armar
hon faller genom revan
går i
tusen
bitar
faller in i
revet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar