hon drömde
hans ögon
ur vindens seende
ådring
hon löste upp sitt
ytterligare vara
hällde ut sanden
den vita i en vingrörelse
närmre havets puls
däri hans fotspår ännu lever
inväntade
han dyker in i havet
havet omhöljer hans vara
havet sköljer upp hans stigar
han lägger sig i sanden
följer molnvingars fläktande
stämma
hon viskar
de ord
hon aldrig öppnat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar