silverkalla

regnmjuka

floder

andas natten

porlande

rinner

ur silverkanna

flodernas pärlband

hon vattnar markernas törstande

det är hudens

hennes huds doftande skönhet

hon tvagar

i vattenfallet vilket löper

ur molnbergs ögonfröjdan

vid mötet med

hennes blåmantels rörelse

malakitlinjerna

helar såren