åldersstammen smekt av vinden, av hudar frågade; var har du varit
jag lämnade ej, jag var här ljöd mitt svar stilla
åldersstammen sade; inte kännbart jag saknade klangen av dina sandsteg, hur du strömmade nedför backen; ett människoregn porlande, hur du trädde över spåret, rann vidare nedför sluttningen med renfana i giv akt på dina steg, tallarna vaknade av dina steg, knakade i det de sträckte struparna in i vajande, snoken vilken kikade fram i vassen, vassens susande plymer, sjöns glittrande, dina mjuka sånger, sanden slöt sig så varmmjukt runt dig, så stod du helt stilla, helt stilla helt nära i det ögonblicket är det du befriar fötterna släpper medtagen för täring, det är gott andas din lyckoandning med dig se dig springa likt en månvind in i sjön, se vatten i glittrande fnissande pärlande kaskader stiga, uppleva näckrosornas ring vika undan blad för dig, se skräddaren sömma dina vattenvingar, uppleva ringarna nå mig
det är gott andas din lyckoandning med dig och nu är du här
nu är du här , kännbart
det är gott i det du andas min lyckoandning med mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar