obevakade

de slöt sömnvingar om ögon
i den stund
hans ögon mattades

i det han inandades
markernas tårar


han bad dem leva med honom i den stunden i
o vakande bön

obevakade
ögonblick

kan i god miljö
i god jordmån
vara den blinkning vilken öppnar vägen

grodden
nosar vinden i ansiktet
från att ha legat vid eldens bröst

barriären lägger sig ned
är den röda mattan

den röda sanden

det obevakade ögonblicket
kan vara

det sandkorn vilket stiger ur sandhavet
samt lägger sig tillrätta spinnande i din hand

de stormar in
sandmolnen skymmer
sikten

de sliter ned baldakiner
välter stavar
stolpar

kastade omkull
sandvandrarna

böjer sandfolkens ansikten till marken

utraderar
ansiktets
signifikanta signum

brutna
kullvräkta ligger träd

rotvältor
döda

spirar

var gång du dricker ett glas vatten
tömmer du glaset
var gång träd fäller löv
tömmer de glaset

vattnet är vatten
löven är löv
glaset är glas

du tager dem av daga
du tager ett liv i din hand

du tager ett liv
och det är liv

vänder du dig med solen ser du

glaset stiga ur sanden
vattnet fylla glaset
träden blomma


du andas ut det du tog

perfektion

öva skönhetens perfektion