ögonvila

molnen lade sig över
mina ögon
molnblad av oändligvid skönhet
höll mitt ansikte
lät mig ej böja ned mina ögon
sakta steg upplevelsen in genom gardinernas
nu milda violers skimmer

prisman den röda rörde taket
rörde väggarna

färgat glas

fönster
parallella världar

så vackra
så varma stiger färgerna fram
i det solen rör vid dem

så vackert färgar dessa glas
väggar
golv


dagen kröp närmre tog handen
stig upp
stig in


kvinnan stiger upp ur bädden
drömbädden

vänder sin tillit in i öster ber ljus in
vänder sin tillit in i söder ber värme in
vänder sin tillit in i väster ber sannhet in
vänder sitt ansikte in i nordan ber hopp in

jag tackar er i närvaro av livskälla

molnbladen skingras björkar släpper guldoblater
lönnen släpper rödhänder bruna
terra di sienna klär jag mig i dagkjolens våder
skogarna ängen är gyllengulds kopparskimran

kvinna stiger upp ur lyfter sig ur
molbädden

beger sig ut

vinden
vindarna rör vid ansikte
stegen andas rytm
händerna är mottagande givande skålar
ur fingrar strömmar
klanger

vid sjö sitter hon blickande
möter stenen där i mitten
i mitten där strömmarna rör vid sten

hon ler
är du en sjöorm

jag tackar dig sjööga
jag bär din smyckegåva med mig

följer stigen med de sjungande stenarna
stannar vid nypon slån
vita bär snöbär

tempelruinen nynnar ur grund

vandrar över den planade vägen
in till grussångerna
och där

där i
valvsalen
med de vackra bladmålningarna
freskerna
sitter en bofink

lyfter
sätter sig framför steg
kvittrar i hela kroppen
bofinken följer nära
så nära
cirklar runt
kanske önskar du värma dig i min ficka
i min vante

bofinken ler

vid bokarnas skönhet stannar vi

min vän
nu får du flyga in i
lummighetens mjuka värnad
brummaskinerna med bländkrom
kan komma forsande

jag tackar dig för närvaroljus

bofinken

skänkte glimmande pärla
i min hand

den bär mig vidare i dagens stigar