vandrar med markerna
andas in stenmurens mumlande doftord
möter åldersträdens fruktarmar
bladens djupguld
hon virvlar rödglödande
i silverdroppsängen
vilket är ditt namn
du
är jag
skrudad är jag i den röda broschens
sammanhållna
mantel
är jag
jag är
ser repen knytas runt handleder
fotleder
blinkar
bort synen
med ens sköljer visshetsvågen in över
genom ut
älskade
bunden är jag ej
bundna är ej mina stigar till denna plats
boplats
rosornas rötter viskar mig
se vi strömmar med dig
trädens rötter sköljer jordskal av
detta är rötter
träd visar mig det vilket är rep
rep vilka binder
älskade
bara du är sann
är jag redo
följa
dig
följa dig i min kvinnovandring
när du är redo
kom annars ej till min dörr
bara du är sann är jag redo
men är dina ögon skymda
vänd då åter in i skymda
när du är redo
är jag redo
ty jag vet vad se är
jag lever i askan av min kärlek
älskade
ibland står jag på knä
allt oftare nuförtiden i nätterna
ber dina hjälpande händer komma
ber dig
din hjälp
lyfta mig
härifrån
att du ömt ändå bestämt
tar min hand
viskar
kom
kom älskade låt oss vandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar