(nattväktarlyktor)
så är moderns hud slöjan
i denna stund
låten
förlåten
falla
stig in
i din nakna människa
befriad
från
allt det
vilket ej
är
så visas dig allt
templet är upplyst underifrån
lyktor bildar cirkel i grundens
händer
sakta vaknar
gryningsutroparen
klarnar
stämman
ur groddar
spirar
släcker nattväktarlyktor
sakta
vaknar stadens
dagsvärm
ännu är nattens blad öppnat
*
(fingerkrokar)
ur mina
krökta
fingrar
böjda till
kupoler
runt
lågornas
svaga
sviktande
stigar
skogen
ber mina
händer
skölja kolen
i
tjärnens
hjärta
andningen
vänder
sakta
jag sänker
handkupor
in i tjärnen
vitsafirer
skrudar
stenelden
(halvslutna)
ur mina
halvslutna
ögonvingar
lyfter
skymningsvinden
nuddar
snuddar
vid kammen
snidad ur
ebenholts
kameliablommor
dansarsvävar
runt
sjöns
svarta pupill
förebådar
kristallvandringar
*
(skogstak)
jag ger dig
mina händer
in i gryningens öga
till att doppa i kärlekens
nektarskogar
jag ger dig
mina händer
in i
skymningens öga
till att
sänka in i
skogstakets
eldar
jag ger dig
mina händer
till att vara
glödtråden
i dina släckta stunder
*
(gryningsvaknan)
låt
gryningen
sakta vakna i mina drömögon
låt det slutna
skälva
droppen skälver i tonen
låt mig
i en nanosekund
uppleva
liv
med en hand
en vinge
den andres
ömt omfamna
öppnad hand
*
(spindeltråd)
spindeltråden
darrar
i det stråken
lägges till
cellon är lutad till bröstet
rör vid
kindens rundning
han tvekar
hon vikar
rör vid
mina inren
spindeltråden
öppnar stigen
ut ur hans tvekan
*
(långdans)
löven dansar långdanser
sprider
sommarordens
ytfägring
in i
höstdjups
mull
*
(vindvandring)
vinden
vandrar
med mantel utbredd
ej är den
brudslöjans
långa
släp
ej är den
den brutna vingens slag
mantel utbredd
är mottagande händer
samlar korn
av sannhalt
sår
i gryningen in
sannhets korn
till spirande i
själsjord
*
(lyssnerskan)
jag är lyssnerskan
i lyssnarvinden
mina toner
är
tysthängen
vilka vakar med
orden
*
(skogstemplet)
skogstemplet
vilar
i
månskugga
däri
är min längtan
vandra med
mina trötta
fötter
till återförelse
uppleva
mig
i
liv
levande
älskade
kyss mina ögon rena
*
(tempelstaden)
tempelstaden
vilar
med slutna
tysta ögon
skrudad är staden
med månstenars upplysandeskimmer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar