(myrtennäbb)
i malakitfloden
dyker
en fågel
stiger upp
i djupgrönskrud
lyfter kornen ur bröstet
in i
sådd
myrtennäbb
doftar
vita
ögonblommor
i brudens hår
(duken)
hon har
i natten vävt duken
duken till gryningsbordet
väcker sömnen
med en fläkt av
intighet
ur sömnen stiger
en vaknad
dukar bordet med
rosenporslin
*
(askgrå)
askgrå
andas mina nagla
lyfte händerna ur sotet
glöden
den vilken kvarstod
tillsade mig resa
askgrå
viskar
stilla
vänta
är icke invänta
din stunds mening
och jag såg askbladen
fyllas med tecken
*
(blåvind)
blåvind viskar
genom skogshusets väggar
genom
tak
hör stigarnas böner
hör tjärnens
stämma
hon kallar till råds
blåvind
leder
skogshuset
till tjärnens öga
stenar ur havet är komna
blåvind manar till tystnad
lyssna
*
(ejvet)
och jag vet ej
varför jag reser mig upp
varje
dag
ur sömnskogarnas fridskälla
det vet jag ej
ty däri
sömnskogarna
kan jag andas
den vackra tystnadens rosenblad
reser
resa
är vackra ordklanger
ur
rörelse
*
(urkol)
älskade
du rör vid brunnens stenar
i oasens
örike
vattenläglarna
är fyllda
är tömda
du håller mitt hjärta
i din hand
skorpionen är i den stunden
åter örnen
nattens
midnattsblå djup
viskar
diamanter ur kol
älskade
du rör
vid
brunnens stenar
vid
mina slutna pupiller
örnen talar
begynnelseordens
varde
hon har i natten
vävt duken
duken till gryningsbordet
väcker sömnen
med en fläkt av intighet
ur sömnen stiger en vaknad
dukar bordet
med rosenporslin
de hade
kanske
aldrig ens
snuddat
nuddat
vid varandras fingerflätning
inte vad de visste
inte vad de nu visste
de hade ej
upplevt sig hela
det
fattades dem
de visste ej vad
vågade kanske
ej
tillstå
rösten vilken viskar i vinden
så fort
hon
snuddar vid det uppenbara
skingras
vingen
så bär jag min längtan
i handvagga
lyssnar
till
örnens
vingbredd
baddar min panna
med johannesord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar