tisdag 15 oktober 2013

den 15 oktober 2013


(myrtennäbb)

i malakitfloden
dyker

en fågel

stiger upp
i djupgrönskrud



lyfter kornen ur bröstet
in i

sådd

myrtennäbb

doftar

vita

ögonblommor

i brudens hår


(duken)

hon har
i natten vävt duken


duken till gryningsbordet

väcker sömnen
med en fläkt av
intighet


ur sömnen stiger

en vaknad

dukar bordet med
rosenporslin

*

(askgrå)

askgrå
andas mina nagla

lyfte händerna ur sotet

glöden
den vilken kvarstod
tillsade mig resa

askgrå
viskar
stilla

vänta
är icke invänta
din stunds mening

och jag såg askbladen


fyllas med tecken

*

(blåvind)

blåvind viskar
genom skogshusets väggar

genom
tak

hör stigarnas böner
hör tjärnens
stämma

hon kallar till råds

blåvind
leder
skogshuset

till tjärnens öga

stenar ur havet är komna


blåvind manar till tystnad

lyssna

*

(ejvet)

och jag vet ej
varför jag reser mig upp
varje
dag

ur sömnskogarnas fridskälla

det vet jag ej


ty däri
sömnskogarna
kan jag andas

den vackra tystnadens rosenblad

reser
resa
är vackra ordklanger

ur
rörelse
*




(urkol)

älskade


du rör vid brunnens stenar


i oasens
örike


vattenläglarna
är fyllda
är tömda


du håller mitt hjärta
i din hand

skorpionen är i den stunden
åter örnen

nattens
midnattsblå djup

viskar
diamanter ur kol

älskade

du rör
vid

brunnens stenar

vid
mina slutna pupiller


örnen talar
begynnelseordens

varde


hon har i natten
vävt duken


duken till gryningsbordet

väcker sömnen
med en fläkt av intighet


ur sömnen stiger en vaknad


dukar bordet
med rosenporslin

de hade
kanske

aldrig ens
snuddat
nuddat
vid varandras fingerflätning


inte vad de visste
inte vad de nu visste


de hade ej
upplevt sig hela

det
fattades dem

de visste ej vad
vågade kanske

ej
tillstå

rösten vilken viskar i vinden


så fort
hon

snuddar vid det uppenbara

skingras
vingen

så bär jag min längtan
i handvagga

lyssnar
till

örnens
vingbredd

baddar min panna
med johannesord

Inga kommentarer: