(skymningshav)
skymningshav
sträcker
fingrar
in i
turkosstäders
klarhet
i grottor
viskar
ametister
eldskålen
är en
kvinnas
kupade
händer
hon bär
lågan
vilken
lyser upp
ingången
*
(talleld)
tallen
vilken
andas
svagt
i bergets
händer
där
klippor
där hav
samtalar
har
släppt barken
skörheten
är
blottad
barrens
malakiter
är
strålande smargadstjärnor
tallen är
en eldpelare
i
skymningsfågelns vingar
*
(oblatseld)
oblatseld
bränner
den sargade strupen
gången
är
beströdd med
vissnade
rosenblad
glasmosaiker
viskar in
i dammoln
hon
avkläder sig orden
faller
in i
tystnad
hon målar
med fjäderdunspenslar
glasmosaikers
viskningar
tonmålningar
*
(djupgrund)
yttra ej
det sagda
förrän
tanken
lagt sig till ro
yttra det
du sade
först
näri tanken lagts i rosenhand
begrunda
ytan
av dina
ord
låt dem
sjunka in
i djupen
be
grunden
yttra det
sagda
*
(så längtar jag)
jag längtar
hem till molnstäderna
där träden
bladen är
tysthängen
mina händer är skrivna
liljekalkar
där
markerna
smeker mina fötter
där stigarna lyfter mitt hjärta
där havet
kysser mina ögon
där vågen
viskar
lev
där min hud
kan
andas
där jag är
välkomnad
där
ögon ej flyr mig
så
längtar jag
till
tonernas
renhet
hem
till molnstäderna
vilka släcker
min brännande smärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar