(bergshjärtan)
uråldersträden
breder ut
rötter
vaggar bergens
skälvande
hjärtan
floden
är öppnad
ur vallen
upprest
av okänsla
inför det vilket är
*
(röstklang)
röstklangen
kippar illa
skon är en taggad hätta
sporrar
hullingar
vilka sargar hennes hud
stämmaren lyfter nyckeln
röstklangen
faller in i
lä
*
(vattenmoln)
vattenmolnen
stiger ur havsskogars
korallhänder
kvinnan vaggar
havet i hjärthand
silver
regnar in
i sjöögas
uttorkade stämma
regnbågsfåglar
följer vind
*
(askros)
askan
steg
rosenblad
i vinden
en djup suck hördes
näri de antände bålet
med pilen
eldpilen vilken bars
ut till havs
vildblomstren
vakade
med hennes kropp
lyfte
själen
regnfolken steg in
bar askbladen
hon är lagd i grav
nu
*
(hibiskusträd)
hibiskusträden
har vandrat
i tusende
ringars
årsklanger
guld
silver
träd sten
brons
järn
koppar
stenar är den röda mattan
ur is kommen
av den
vilken andas i vinden
*
(skådat)
skådat
dina ögon
i tjärnen har jag
hon besjöng dina ögons djup
tillsade mig
invänta
vandraren
i skogsstjärnsring
hon sade
vandraren kommer
så skedde ej
jag sjönk in i hennes händer
*
(hån)
höstfloden
är stigen
ur vita händers doftande blad
stenar
är glänsande
spinnande
ögonvidder
i floden har jag tvagat taggarna
i törnrosenbröstet
i insikt
ser jag
karmarnas
ryggtavlor
spruckna av orlov
det ekar ett hån
skratt
lavinen dånar
och jag undrar stilla
vem ser
ruinen
facklorna
är
utbrunna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar