fredag 31 januari 2014

den 31 januari 2014


(vindkälla)


en vindkälla
sitter i snöängen

vandrad ur
östanhav

kommen är vindkällan

lyssnar
förundrad
in i dessa
kristallers toner

lyfter silverblad
ur hjärta

snidar lyssnande en snösnäcka

blåser in
snöfjärilar

mjuk
faller
vitmantel in över

han skänker en kvinna

en snöanemon

*

(springarna)

springarna
de vita

med långa manar böljandes
gnistrandes


hon flätade in

diamanter
i manar
in i vind

hovarna oskodda

nuddar vid markbörd


lyfter snömolnsrosor

doftar
tempelklang

*

(ögonbädd)

älskade
bädda mina ögon
i bolster av dofter

givna


bjud mig
sötman
ur ordkorgar

rör varsamt
vid mitt hjärta

*

(rörelseföljd)

han följer rörelsen

hennes
vandring ger

lägger snaror
här och var

hon uppdagar hans avsikt
stiger in i sikt

skyggt
med styrka
ilar hinden
in i skogsvärnad

svagt
hör hon
en ursikt
en ursäkt

hon flydde med nöd och näppe
ur denna upprepade snara

denna flykt
är mening

hon förlåter
sina blinda ögon

därmed
släpper han
snaran fri

*

( näri natten är)

se jag giver dig detta smycke
ur osynlighetshand

öppna det
i den stund

natten är
som
svårast

torsdag 30 januari 2014

den 30 januari 2014



(skär)


han
skär rent
tanken med hjärtats svärd

evig
är rörelsen
*


(rispapper)



de byggde ej murväggar

ty dessa hör körsbärsträden viska
hör silverklockor
ljuda

hör bäcken
andas

membran
är dessa väggar

så är dina
ögon

kära


(kristallhav)

kristallhavet
andas blottat


är bröstets innan


han springer med
mjuka
rörelser


fötternas
fingerkuddar
dynor


skriver över arkets
åsar

*

(ordsådd)

hon sådde orden
i midvinternattens klarhet

vattnar
orden med
tystvatten

smält ur trädens
tysthängen

järnkitteln
är hennes sällskap


i den följer hon

spirandet

*

(havssträckt)

in i havet
sträckes

en hand


rör vid ett ansikte


drömfjädern
bärs av hoppets strimma


rör vid barnets tillit

ur blinda steg
vaknar

en åldrad
ur krumma ådror

*

(destruktion)

destruktiva möten
existerar icke
läromöten existerar
i existens

destruktivitet
är vår egen
ohörsamhet

*

(ohörsamma)

ohörsamma
haltar stegen

sargar
vildblomstrens stigar

*

(daglig)

dagligkläderna

är lagda

på klippans häll


utan tvekan dyker hon


tärnan

havet glittrar av fjäll

hör
fjällbäcken porla


näri hon ruskar
pärlor ur håret

*

(saltbörd)

visst har tårar salt

saltbörd

salt
sälta
är ett ämne jord har behov av

se dessa tårar
pärlor

samt
minns musslan

minns pärlans tillkomst

så ställ dig
här

samt dyk in i detta blå turkosa
grönskimrandes
klara

samt lyssna
lyssna in pärlsången

vet

låt dig fyllas av

att en
av dessa pärlor
är du

är din själssång

onsdag 29 januari 2014

den 29 januari 2014


(kärnhus)

i
kärnhusen

skimrar lyktor

hon lägger klyftor


tunna
likt glasvingar

i stjärnor
stjärnformationer
konstellationer

formen är
elliptisk

är oval

origo är en stjärna

smulor
i gyllensmör


hon strör
socker och kanel

i stjärnhav

i gryningen
väcker doften dem

ur slummern

*

(ljustillkomman)


dagar
stunder

vandrar

stigar
spår

mjuk faller snö
bäddar in
allt

i tystrosens blad

så vackert andas
ljusets tillkomman
*

(träskor)

han vandrar
in i skogen
ber träden gåva till
träden andas in hans fråga
skänker gåva till
snidar i kammaren
putsar mjuk och fin
vandrar till djuren
ber om gåva till
djuren
hudar andas in hans fråga
skänker gåva till
han snidar i kammaren
putsar mjuk och fin
vandrar till bergssmedjan
ber folken om gåva till
folken andas hans fråga
skänker gåva till
i kammaren fäster han ovanläder
med stift av bergssmedja
ställer gåvor vid bäddar av dröm
morgonsolen kisar
bak tunga ögonlock
han ler
vid hörandet av
träskor
klapprar nedför trappan
dansar i kvittrande
tackring

*

(skenet)

skenet
kan blända
det milda ljusets styrka

invänta skenets slocknan
in i skimrande

det milda ljusets
styrka

*

(grå)

grå
rörvid
porten till bergom

sträcker armar
in i andning

grå
möter dagens vita hjordar

tankar
betar

seglande lugn

tisdag 28 januari 2014

den 28 januari 2014


(gnistfolk)

gnistfolken
vandrar
skrider

i ängen
utbredda vita
mantlar


sänder toner av
tysta


gnistfolken
dansar

i natten

snö yr i vind

allt är
tystnadens vita hav

*

(slutligen)

slutligen
lade sig stormen

stilla

i ljuset vilket skimrade


framträdde pelare

han hörde
sitt eget missnöje
med sig själv

tona
ut

han reswer
naknad

till hennes mötande
hand

*

(din närvaro)

din närvaro
andas

gryningsdoften

dina ögons fjärran

smeker min kind

så är
din närhet

en fjärilsvinge

*

(kopparmynt)

upp
ur

mossögon


stiger kopparmyntet

de drev
tonerna

in i ässjahagen


singlade slanten
gjorde månglaren


slanten
kopparmyntet

föll ur hans hand

mossan
slöt ögonen

himlarna vänder


vandraren
hör tonen

lyfter kopparmyntet

stryker ut
jordkornen

hör stormen läggas


hör henne nalkas


hon bär en skrud
vävd i koppartoner

*

(skådar)

han skådar
in i de tysta ordens vakna

måndag 27 januari 2014

den 27 januari 2014


av en droppe

av en tår
kom ett liv

levnadsväsen vackra

ser
din hud skimra


bak slutna
ögonvärldar
strömmar oceaner

i mjuka vågor
svall


en vind rör vid
din andning

dina ögon öppnas

i ro


(ur bolster)

virvla
virvla
mjukt

drömdun ur bolster

täck min trötta kropps
spruckna

in i vitas
helandeblad

låt mig så tindra
i nattens djupa dunkelhet

*

(snögnistor)

så andas
snögnistor

nålar morrar en del

andas
snögnistor

tänder eldfacklor
lyfts ur brösts hävda

tänder viteldsbålet
lagt av vita stammar

den gångne seglar
hav

*

(mjukstövlar)

träd mjuka stövlar
på mina fötter

linda sjalen
tätt om mig

bär mig
sätt mig ned

in i detta vita vackra

låt mina grenar
gnistra för dig

lägg mig i det fallna

låt mig minnas
stunder av snöänglar

låt mig andas mig levande

en
gång

*


(rening)

stryker kajalen
ur mina
ögon

putsar svärtan ur
grytans lock
spisen
brinner

i tacksamhet
sköljer mina ögon

byken i flodfårans öppna istrimma

söndag 26 januari 2014

den 26 januari 2014


(var kan)

när livet
ej fyller oss

var kan vi då
leva ut
allt det vackra

vi kan leva allt det vackra
i konsternas rörelse

*

(morgonblomma)

morgonblomman
rodnar i vaknandets
rörelse

hjärtats hymn
viker varligt ut drömbladen

dessa
sargade

helas
i vinterblodets

nektarbegrundan

*
(ögonlåga)

lågan
i mina ögon
fallen
är

faller
djupet

in i brunnen

skimras i bottnens
innebörd

tonar eko
ur stigna glömdas

*

(ana)

hur kan vi ana
det vi inte ser

det vi
egentligen

ej
känner

vi kan ana genom
att floden

har öppnat oss

*

(vitvass)

vassen
andas vit

i froststjärnegåva

ekot
av stim

ljuder i vind

vari
sköljde du

din ögonrymd


i månens kupade
hand

i stjärnors visshet


vit andas vassen

däri tärnan landade stillheten