(drömkristall)
berget
sluter
hennes ögon
synen
stiger
upp
över randen
bergens lavendelblå
andas
lugn
i hennes hand
lägger berget gåvan
hon lyssnar
in
drömkristallens andning
hör
stegrytmen nalkas
*
(kängor)
kängorna
så hårt snörda
med stålvajrar mattade
av tidens gång
snör
hon
av sig
med vala fingrar
under isens glitterfärd
hör hon
valarna andas
tonerna spräcker
det lagda
över isen
synes en slinga
hon
vilken vandrade
barfota
fri
*
(ansiktesnakna)
de nakna
ansiktena
andas med raka ögon
dem möter du
utan undantag
i dem
med dem
kan du vila
helt utan tyda
murens bakomsida
*
(memorering)
hon har suttit
hon sitter
med vaggande kropp
mossan ligger
skyddandearmar runt
hennes axlar
hon skrudade sig vacker
en gång
för en han
skruden har fallit
fransad
trådarna är
den fallna stammens
skira rottrådar
hon memorerar
alt är väl
allt är väl
han kommer ridandes
på den klarnade hästen
genom stormens öga
i det stormen lagt sig stilla
i
allt är väl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar