(gnistfolk)
gnistfolken
vandrar
skrider
i ängen
utbredda vita
mantlar
sänder toner av
tysta
gnistfolken
dansar
i natten
snö yr i vind
allt är
tystnadens vita hav
*
(slutligen)
slutligen
lade sig stormen
stilla
i ljuset vilket skimrade
framträdde pelare
han hörde
sitt eget missnöje
med sig själv
tona
ut
han reswer
naknad
till hennes mötande
hand
*
(din närvaro)
din närvaro
andas
gryningsdoften
dina ögons fjärran
smeker min kind
så är
din närhet
en fjärilsvinge
*
(kopparmynt)
upp
ur
mossögon
stiger kopparmyntet
de drev
tonerna
in i ässjahagen
singlade slanten
gjorde månglaren
slanten
kopparmyntet
föll ur hans hand
mossan
slöt ögonen
himlarna vänder
vandraren
hör tonen
lyfter kopparmyntet
stryker ut
jordkornen
hör stormen läggas
hör henne nalkas
hon bär en skrud
vävd i koppartoner
*
(skådar)
han skådar
in i de tysta ordens vakna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar