(stillhetsmoln)
stillhetens
moln
faller in över kvinnan
kroppen är
en upplåst tyngd
hon kan i denna stund
andas fri i sorgens vinge
*
(sagodun)
i strandvinkeln
sitter han
med metspö i hand
bambuflöjten
tonar
detta är ej
ett metspö
möt mig
däri bambuträden
andas
en lanterna lyser
upplyser natten
sagodun regnar mjuka
ur hans fingrar
pudrar
drömstigars
behagfulla rörelser
ädla
är
dessa dun
spunna i himmelssländan
*
(droppskal)
fjättrad
i droppens skal
hur kan en droppe i havet
uppleva ensamhet
en pråm
drog åt
oljebältet allt för hårt
droppen inser
endast i dettas ensamhet
kan synen vidgas
viskar
hur länge
kan en droppe leva
i beskådan
*
(ej länge)
havet susar
räkna ej tiden i länge
se
detta dun
ädla
är
dessa dun
spunna i himmelssländan
*
(isandeblå)
i vinterland
sitter han
med de isandeblå
ögonen
fästade in i origos
oändliga skönhet
han bär mantel med invävda
vita fjädrar
snäckor
pärlor
skimrar
huden andas brons
åldern är sprungen
han viskar ömt
fästade
är ej
ögonen mina
jag följer din rörelse
*
(jordens sånger)
det vandrade en vind
genom det gulnade
pergamentsgräset
jag knäböjde
vid den stora vita stammens
knotiga rötter
låt mig se
det jag ej kan se
hon sträckte sina händer
lade mig ned
jag lade mig ned
i jorden
lät det stora trädets
rötter
inträda
blodet hördes sjunga
jag hörde blodets sånger
och jag såg
min hud talade
vägarna
talade stammens längtan
talade kronans
grenarnas vägar
pärlor
blad
blomst
allt sjönk in
jag hörde blodet sjunga
in i grottan bars jag
där kristallerna renar
alla sår
där oblatselden
andas
vit
jag bars av nattvakaren
bars i nattoks spann
in i grottan däri kristallerna
tonar höga
därvid
tonerna rör helande
vid alla sår lagda
lyftes
av den vilken håller ljuset
in över drömstigen
bars genom
oblatselden
däri kanterna varligt fördes
samman
renad bars jag ut
helt stilla
hörde jag
jordens sånger ljuda
blodet sjunga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar