(ögonland)
ängen
i ögonland
andas diamanter
hon plockar bladen
i silverträdets medgivan
släpper bladen
i nattens sidenandning
hon kallar in folken
med gnistrandemantlar rena
de lyfter kolen
ur milan
*
(rödbröstade)
rödbröstade
rör vid
trädens snöblad
frigör gnistmoln
kanske
viskar domherrarna
vi dömer er
in i skönhet
så vackra är
trädens vita i vinteräng
de rödbröstade
tillåter mig möta
min farmors
glittrande kärleksögon
i ett av gnistmolnen
*
(pergamentshänder)
pergamentshänder
lagda i frid
andningen
svävar
in i snövidas
stillhet
stämman i rosenringen viskar
allt är
väl
*
(pansarmur)
pansarmuren
splittras i tusenpussel
faller
isär
faller mjukt
viskar
plocka
plocka
bär
jag föll
isär
till seende av
pusslets helhet
lyft bären
in i skönhet
jag är isen vilken
stillar vågen
jag är handen
vilken rör vid ditt bröst
jag är ögat
vilket vaggar dina tårar
jag är viskningen
vilken lyfter din smärta
ut
ur sken
*
(tystlyssnan9
jag lyssnar till tystnaden
utanför mitt bröst
i de fallande
snöbladen
ber dem
smälta
in
låt denna tystnad
bli min insikt
trädfolken öppnar sin andning
*
(handfallan)
likt händer
mjukt fallna in i bön
kom
vagga mina stigar
lugna
i vindens
trädgunga
hon för samman
det vilket faller
isär
meningen är hel
svår
är ej att följa
blommorna står
likt bjudande skålar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar