den 15 mars 2014

(havshjul)

så andas havet

vi ser havet andas in

andas ut

vi kallar det vågrörelser

vågor

havet vågar

havet är en cirkel

ett hjul

havet andas

rör sig

når botten driver upp

kornen

sand

minnen

sådd

må vara att dessa når stranden

spirar de

eller

drar bort

havet rör vid

varandras strömmar

om vi ser havet vara vågor vilka lappar över varandra

havet rör vid varandras strömmar

rörelsen är icke undergiven

och är den undergiven är det

under

givet

(dropphörsel)

hörde

dropparna i natten

så kom du

i närmande

vara dessa

vackra toner

vilka dog ut

dina fingrar spreds ut

likt

tystnad

*

(aromer)

molnen samlas

sträcker

 händerna samman

geishor vilka blygt

täcker

ansikten med solfjädrar

molnen viskar

fjädersolar är vi

nät

vare sig

utan

maskor trådar rutor

se hennes moderliga vara

hur hon läser

rutorna

hur hon vänder

skalets utsida

till insida

se hur hon med rönnstaven

rör i vattnets stigande ånga

hör oceaner

sjunga

upplev örternas stigande aromer

*

(är vi)

och kanske är vi

molnträdens lummiga grönskas bladverk

vi för våra

händer

 samman

vaggar vindar lugna

i nattens

kommande

vattnar vi markernas

törstande strupar

hör sångerna stiga ur folkens strupar

är det man kvinna eller rådjur

se hjortar skrida i lugn

hör kameler

idissla lugn

i nattens

läger

tältdukar

baldakiner böljar

vi vattnade markerna med regn

droppar ädla föll

här är sanden

det vilket föll

det vilket

steg

de täcker ej ansikten med solfjädrar

beduiner bär slöjor

läser öknarnas

andning

svarar i oasens

stigande

droppar

*

(sensitiva

där

i oasen

i lä av dadelpalmer

väver hon mattor av mjukaste trådar

mönster viskades

in över bergen

vävda av

skiraste andning

av honom vilken målar med sand

hör

lamornas mässande

toner

hur hon

plockar tonerna med

lätta

fingerblads

sensitiva

*

(rotkorgar)

snödroppar

lever vid jasminens

rötter

buren i rotkorgar

i ömhet kysser snödroppar

jordehuden

hennes vackra andning

hennes hud

*

(”)

i och med att frågan är öppnad lever redan svaret

ty svaret väckte frågan

ur skuggorna i hjärtskogen

*

(”)

vad skrämmer människan

eftersom människan

bygger upp hinder

innan hindren

behövs

och är hindren behov

vad visar oss exempelvis hästen

frihjordarna

vad visar oss vindarna

vindar viner i denna dag

molnen seglar stilla

när snubblar hästen över hindret och slår sig

jo

då hästen ej är lyssnad till

när hästen är för hårt driven

*

(”)

räkna ej kornen

ett och ett

ej droppar

en och en

se havets skönhet

*

(”)

och jag säger dig

andas in vindarna i denna dags

vidandning

vid är

stå vid din sida samt

oändlig

*

(”)

ser du

hur träden medföljer

träden stretar ej emot

träden njuter av nåendet

*

(”)

var medveten

i kärlek

att ditt hjärta andas dina steg

och varför tror du bröstkorgen

liknar en bur

hjärtfågeln är din

medvetna frihet

*

(”)

ömt lyfter jag detta berg i min hand

lyssnar till varje spricka varje vrå

berget är en sagoförtäljare

i sannhet

*

(”)

de bröt piskorna i natten

flätade fibrerna samman

seglade in i hamn

i havet regnet lade

regnhästar betar lugn i regnbågstonens cirkel

*

(”)

det är när vi kan låta oss falla

in i det universella språket

utan rädsla

vi kan uppleva är