(kortordad)
det kortordade lämnar utrymme
till helheten
det tysta lämnar utrymme till
skapandet
*
(vem)
kan veta min smärta
bundit för alla speglar här i
hemmet
har jag nu gjort
med svarta
flor
*
(")
(")
den enda jag kan förändra är mig
själv
genom mitt hjärtas stig
(”)
allt har behov av rörlighet
så stillheten är näri du tystar
dina sinnen
samt stiger in i
just
lyssnandet
(”)
blodförgiftningen kom av stickan
du ej såg
ej av stickan
*
(”)
det förbittrade hjärtat
är en fågel utan vingar
är snäckan utan gångar
är den slutna handen
*
(”)
snubblade du
förlåt dig
du somnade in i din vakenhet
*
(”)
fistelgångar
jag upprepar
kroppar kan ej förenas
det är oftast ett försök att
stabilisera
det förgängliga
förgängligas
det är oftast ett försök att
manifestera
resa en vägg ett skydd mot din
egensmärta
din egenrädsla
dölja flykten från dig själv
(”)
allt stilla är i rörelse
emotionsrörelse
se ökensanden
(”)
stillheten är att komma överens
med dig själv
om ditt själv i dig själv
stillheten är icke att vira om
dig hårt
barnet lindades
för att barnet ej skulle skrämmas
av sig själv
skrämmas av sig själv för sina
egna rörelser
(”)
med slutna händer kan du ej nå
mötet
dina knogar stegar blödande brant
uppför
stretar emot
(”)
du kunde ha låtit mina stigar
vara
såg du att jag var ett törstande
hjärta
det var ej du vilken lät
det var jag vilken lät dig
*
(läkevinden)
läkevinden
andas
tyllgardiner
svävar
mjukt
släpper in
regndoft
baddar den mattades läppar
rör vid blåmelerade
händer
malva
nynnar
sommarträdens
gårdar
hon är en fjäril i ängen
rör vid
mästarens
drömmande händer
tyllgardinen är ristad i ödehuset
*
(vinden)
vinden
rör vid
det slutna
ljuset flyter in
i mjuka strömmar
rygga ej undan
i begynnelsen skär ljuset rent
det gör ont
öppnar
origos väg
in i havsäng
vinden
bär
det öppnade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar