(penslar fyllda med sorg)
med penslar
fyllda av sorg
ville han måla
trädets
ådringar
det ljöd ett skri
ur penslarnas rörelse
han såg sin själ
vandra över bron
bärandes
hans egenvånda
svartklädd
med uppspärrade fasansögon
med en mun
vidöppen
tystad
sökte han hålla
ansiktet kvar
*
(vidån)
vid ån
den vilken rör vid
brovalven
sitter hon
vilken flätar korgar
gräset vajar vind
brusar i oasens öppnade öga
hon fyller korgarna med
droppar av
å så vackra
*
(tätt intill)
tätt intill
rötterna
lade hon sig
kvinnan vilken steg ur natten
en stjärna föll
i hans hand
han glömde plantera sin svarsvilja
komme är hon
en av trädets grenar
det växer i trädlandet
där bergen
snuddar vid varandra
*
(”)
du kan ej så fröet
samt hälla allt det behöver
över det
*
(”)
hindren kan resas
redan innan du ser hindren
*
(”)
veken
lågans veke
är grodden
vilken bär hjärtbladet
säg
hur vårdar du veken
*
(”)
öknen
är det hav
däri dina fingrar kan helas
pyramiderna är ur kvartstoner
*
(”)
låt dina tåknoppar först snudda
nudda den mark du möter
valven vara broar
låt ej hälarna gräva gropar
*
(”)
vinden andas
så gör du
var ett av de stillaseglande
lugnmolnen
så är du himmel i himlar
*
(”)
spegla dina ögon i droppen
så vet du vem du egentligen är
*
(”)
dina händer kn vara de rivna
seglen
de kan även vara de fyllda vilka
bär skeppet
i oceanens vågor
*
(”)
skoven är icke spaden
du behöver väga skoveln i din
hand
redskapet underlättar
ger bäring
du behöver anpassa grävspadens
stegtyngd
anpassa grävspadens rörelse
fotens tyngd
*
(somligt)
soldroppar rör vid marker
sjöar
hav
sköljer
stigar
somliga stigar
slutar innan de ens
började
kanske lever de
i just havets
droppar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar