(nattstämma)
tyst
andas
nattstämma
bäddad
i
skimrandesiden
pärlemors
diamantblad
smälter
in
i havsvida
så
förenas
det stigna
med
det fallna
det
fallna
med
det stigna
*
(han
tager)
han
tager
sanden
i händerna
är
han timglaset
ser
han
hennes
sand sina
öknen
andas hennes stämma
floden
skänker
honom
ett
strå
ett
rör
sanden
glöder
han
blåser en bubbla
andas
till henne
livsfyllan
han
tager
sanden
i händerna
de
möts
i
timadalen
*
(klövar)
klövar
i
klövjeängder
spår
smälter
in i marker
ur
nattens
vita
faller
droppar av tak
ur
rännor
marken
är
ett
sjönät
*
(guldkant)
bladens
guldkantade
skimrar
matt
i
daglåga
koralloblater
är
lotusens krona
rör
vid regnbågens
fyllda
cirkel
du
bär denna
i
dina inres tempel
*
(”)
sucka
icke över gåvorna
det
kommer icke an på att förstå
insikt
är vägen
*
(”)
den
rynkade pannan är ansträngd
den
släta skådar madonnaliljan
*
(”)
tankens
rena klarhet
kan
du endast se med
det
öppnade ögat i mitten
*
(”)
så
icke kornen samtidigt med
att
du stampar ned kornen
hindra
icke gåvan
låt
vara
spirandet
kan du icke hindra
*
(”)
hjärtat
barnet
älskade
manar
dig
du
manar dig
ingjuter
mod i dig
du
ingjuter mod i dig
till
att älska dig själv
vilket
är
urkoden
kärleken
är
koden
urkoden
kärleken
är ej ett skynke
ej
ett plakat
*
(”)
att
ej tycka om sig själv
är
att avsäga sig världen
den
värld du är
samt
denna
världen
ty
du är en del
samt
är
en
helhet
att
icke tycka om sig själv
är
att avsäga sig
sig
själv
hjärtat
är
berättarsjälen
*
(”)
hästarna
skenar ej
springer
ej
din
tanke skenar
det
är din tanke
vilken
river upp jorden
*
(”)
varje
steg planteras då kornet är redo
det
är bara människan vilken påskyndar
molnen
skingras när vi är i tima
det
är då vi skall stiga genom dimman in i förverkligandet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar