den 6 april 2014

(silvermolnsbolster)

i kallans

ännusovande

hand

bäddade jag med

silvermolnsbolster

lyssnade in

i

häggens fingrar

försökte stilla tankarnas slag

sum

summa

sömn

han trampade ned genom

drömmoln

sträckte hand

genom dimögon

det var då jag vaknade av

korgen

trädgungan

brast

(yrvirvlar)

skogen

bär

sammetsögon

tjärnen doftar

strömmar in i bäcken

vari

kabbeleka

lapar

yrvirvlar

sparven gungar

i grässtrå händer

han sitter vid kanten

blåser sälg

katten spinner

toner

det flyger en fågel

ur ett kvinnobröst

duvhöken

kysser

granarnas

höga

fjärilsvinge

rör vid hans öga

*

(bäcksvald)

bäcken svalde

mina fötter

strömmarna knöt upp

bundna

rötterna

andas fäste

rosenorden stiger

ur höjda valv

ur fingrarnas

knoppande

slånbärsnära

dröm

höres

tystkälla

barkbåten barnet satte

seglar

molnvitas

silver

mitt hjärta

svämmar över

en vandrare höres komma

han är en vadare

ser mig ej

jag stödjer hans snubbelsteg

kysser hans

handnära

ej mig

ser

*

(en kvinna)

en kvinna

har jag mött

hon satt där

hon planterat sig själv

vid floden där

trädens stammar är nakna

med gråtandestämma

förklarade hon mig

mitt

sittande

och jag såg mina tårar lösas

sväljas av

floden

hon rörde vid vattnets ringar

däri tårarna landade

det jag såg var

flodens botten

fylld

pudrad med ädelstensstoff

*

(sepiasol)

sepiasolen

lyfter

hennes slöjor

upp över

träden

luften vibrerar

bergen släpper floden fri

sepiasolen

målar

med mjuka ögon

gryningsblad

kanske

skymningsblad

*

(solbladsfjäril)

ur molnhavda

sträcker

solbladsfjärilar vingar

lätta

svävande

lyfter de grånade

mantelstråna

väcker vitsippsfolket

i skogsvråöga

*

(stockros)

stockrosor

andas in

djupvioletta

toner

vakar under

fönsterglas

glasansikte

fäller tårar

ur spruckna ramar

stockrosen bär sorgband

*

(skimmerblå)

skimmerblå

viker

varsamt skirvita lakan

lägger dem

i ekens linneskåp

lavendeldoft

stiger ur fjolårsgräs

*

(”)

ur det grånade reser gryningsgräset fräschören av grönskandemod

*

(”)

bilden du gjorde av mötet

är den vilken stryper flödet

splittrar knoppens skönhet

*

(”)

fågeln lägger sig i luftens händer

vissheten bär flyktens närhet

flykten i detta är insikten av svårmodets lätthet

i vissheten av den nåd vilken stiger ur tyngdens lättade ok

så är flykten det flyktiga

det flyktiga essensen doften kärlekens mognad

om detta sjunger gryningsfågeln