(så ser det ut)
i ängen
landar
stenar
de har plogat
himlaåkrar
vida
vida
i ängen
landar
stenar
för så ser
det ut
fåglar komna
ur sunnanvinden
notus händer
ängsgräset
lockar in
till vila
kärret med
vasshöga
inväntar
dessas
ankomst
grodor kväker
i prinsvind
skogen andas
lä
i det
vitsippsföljen
väver klarhet
*
(kork)
djupt
andas hon
in
sätter korken
på
i flaskan med
det
ogenomsiktliga
glaset
hon ser ut
in ser ni ej
hon ställer
flaskan
där
damm
kan bygga
glasberg
hon lyssnar i
kärlek
till stegen
runt om
det är
bäst
så
*
(ängsvagga)
fågel
i äng
vaggar
gräsets nedtrampade stig
kornen är
många
till
tistlar
till revor
höken svävar
lågt
in över
fågel i äng
är hans andra
vinge
jorden är ett
ägg i bidan
*
(violeldsljus)
purpurhavets
djup
är skymnings
komna
hon vandrar i
sandens
rosengårdar
bär vit
kaftan
tankarna är
lindade
i himmelsblå
turban
hon rör vid
purpurhavets djup
varvid
aftonblomman
tänder
stjärnornas
nattvandring
*
(stenhjärta)
här
sitter jag
med alla stenarna
i min famn
så vackra ansikten
snöleoparderna har skiftat spår
ögonsmaragder gav havs anemoner
valarna är uppstigna för att du
tydligare
skall höra sången
och havet doftar valarnas hud
och regnet
vårregnet sköljer mina drömhänder
fyller bägare
av lav
hon flyter
uppströms
ur kärrens tuvgräshänder
länge har hon lyssnat
ur västandalens ådror
hört
lyssnare
du tror väl inte
kärret
är sänke
hon har rett ut tovorna
de skymda
lyft undulater
in i skogshimlar
nu sitter hon
med stenar i famn
spinnandenystan
smeker av dem
mosstrandade täckelser
stannar i
en
rörelse
kunde jag
med mina tårar
beröra ditt stenhjärta
hand smeker
kind
det har du gjort
så länge jag kan minnas
han stiger klarnad fram
här
sitter jag
med alla stenarna
i min famn
så vackra ansikten
eldsflammor
dansar ur regn
*
(stengäss)
stenarna
de
tunga
en gång klättrade uppför bergsrygg
stigarna lagda
i sjuende
blad
tolv kvinnor bar lågor i händer
den trettonde andas
mod
stenarna nådde
utsikten
sattes
i ringen av
skogsstjärnor
vita
lotusar
burna
av
hon vilken vandrar i vinden
stenarna
de
tunga
har vilat längre än barken minns
och vad gör det
vad gör det
ler
minnesbärare
sakta har gässen
vaggat
närmre
kanten
i varje sten finns ett ansikte
en rispa
där de
nekat
sig
liv
nu
rullar stenarna utför
lätta
lätta
lättade flyger gässen
cirkeln är
helad
hon vilken vandrar i vinden
susar
kärnorna spirar
körsbärsträden blommar nu
kyssta av fjärilsljus
*
(”)
sätt pennan till
bladet
skriv den droppe
vilken fallaer in i dig
det är den rena
tonen
*
(”)
det finns
stillhet det finns oro
stillheten är
alltid närvarande i dig
våga träda in i
ditt öga
*
(”)
blomman släpper
bladen näri doften manar dem
lyfta slöjan
vilken täcker gryningsbörden
*
(”)
fåglar flyger
med luften
fiskar simmar
med vatten
egentligen är
människan den enda vilken vandrar emot
mot
*
(”)
tonen vilken rör
vid kinden är ren
lyfter
ädelstenar klara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar