(bindeln)
hon vävde den
av
sorger
han rör vid den bindeln
hon knutit
över
sina ögon
genast
skyddar hon bindeln
med sina händer
lager till lager lindas
hon viskar
låt mig andas dig
doften
så vet jag
vem
du är
den håller sannheten
innan dess
behåller jag min bindel
den
bindeln helar
mina ögons smärta
*
(ständigviskan)
ni viskar
ständigt
än
ni vindar från allom
jag säger
det är inte
än
därmed sätter hon sig
jag helt stilla
blicken är inom
oändligheten
hämta mig
*
(sköljt)
jag har sköljt kristallerna
de bär skenet
av månsilverhavet
jag lägger dem åter
i floden
i hennes händer
bättre visste jag ej
*
(skräddarnål)
skräddaren
bär nålen i bröstfickan
vandrar
på vattnets spegel
lyssnar till foten
vilken trampar igenom
sömmar stigens vaken
foten
lyssnar numer
till hennes stämma
*
(stenar andas rötter/stennatt)
i natten
höres de
viska
höres de lyfta
mantlar
stenar
skrider till bäcken
sträcker rötter
djupt in i jorden
(”)
hur tyngd du än är bär vattnet
dina stigar
det är de djupa rötternas sång
*
(”)
solen makar varsamt molnens sömn
in i havets händer
sprider solkorn in i hennes
frusnas
*
(”)
tystnaden talar orden
ut ur din panna
*
(”)
det du ser är ej det sedda
det du ej ser är det sedda
*
(”)
pilens färd är måttet på din
närvaro
säg varför släpper du den utan
att sikta
varför släpper du den. pilen . ur
sikte
*
(”)
de tunga stenarna faller
de tunga stenarna vilar tills de
stiger i dimstråken
smält är det tunga näri stråken
läggs an
*
(”)
lev med bilden av frukträden
de blommar innan de skänker gröna
blad
*
(”)
fäll inte orden vilka vuxit i
bördig jord
invänta trädens blomning
*
(”)
den vilken räds kärlek
räds skuggorna
anklagar skuggornas ljusvila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar