(vidgad)
hon
vidgade
ögonrymden
där hon sömndrucken
mötte
strimman
strimman vilken rörde vid
stenarna
stenarna
vilka makade sig
lite åt sidan
och där
i mitten var samt är
hennes rede
ormbunken
i stenbumlingskretsen
tonar in
i vårtimas stämmor
*
(här)
här
där havet har släppt
en droppe
sjö
stiger hjärtbladen
upp
här
där stranden
vakar med
den fallna stammen
sitter hon
han har väntat henne
med mjuka tassar
leder hans väg honom till
han lyssnar in
henne
hör hennes
rör mig
ej
han sänder henne en mjuk fläkt i
nacken
utan
närmande
hon
fäller bladen
in i havet
*
(skogsandning)
skogarna
andas fukt
regnet
sjunger
droppar
faller
mjuka
välgörande
rör vid rötternas
växande
längtan
knoppar viker ut
upp
pärlor av jade
*
(bäckfåra)
vid bäckfåran
lägger hon
av
huden
fri svävar hon
molnträden skänker
tårar av
apache
hon minns elden
landar
i mossmjukas
händer
trär
på spindeltråd
turkoser
jade
pärlor
viskar
hör trädens bladvingar
andas
ut
skriften
*
(glasansikten)
kristallmantlar
böljar
ansikten av
glas
blickar in i
hennes ögon
lyssnar till
blommornas stigar
fåglar
sluter värnandevingar
runt kroppar av toner
*
(skimrandesilver)
skimrande
skimrande
silver
sköljer mjukt
mattade molnbolster
i floden av
himmelsträds andning
giver
skapad till
törstandes vandringar
*
(”)
den tända lågan kan endast till
synes släckas
lågan bidar i viljans mening
*
(”)
markerna stiger ur bäddar
väckta av sånger
tonade ur hennes hjärtögon
*
(”)
det bästa stiger ur det sämstas
viskning
när du förmår lyssna djupare in
det bästa är alltid för dig
i dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar