(våräng)
silverklanger
ljuder i natthav
klangspel
vindspel
vidgar tonen
flyger in i äng
betar en gång
havsgräs
korna steg upp
ur sjö
nu skuttar kalvar i vårängen
*
(blåvindar)
smaragdblad
drömmer malakitflodens strömmar
i blå
vindar
*
(färglinser)
genom färgade linser
skådar
trötthetens
öga
orken är given av
färgkaskadsliv
än
är
din vandring
ur detta tröstlösa
dessa linser är
ditt höljeskal
*
(nebulosaskogar)
i nebulosaskogar
vandrar den lyftade
bänken
i vars händer hon vilade ut
bar många
ögon
ögonen hörde hennes andning
lyfte henne in
i denna
sällsamhetens skog
*
(mönster av liv)
sandalerna
står mjukt vaggade
invid öknens fåll
plaggen är vikta
i mönster av liv
en ros med utvikta blad
stjälken leder in i
öknens utbredda kjol
änglarosor
täcker hennes hud med
blad till blad
safiren hon bär i sin panna
skådar
horisontens öppnade cirkel
*
(”)
tro är viljan
steget in i bönen
bönen är viljan
steget in i meditationen
meditationen är viljan
steget in i ur
så är tron lära gå
så är bönen lära tala
så är meditationen lära tänka
dessa trenne fjädrar är
gudomslågor
gå; tillit
tala; öppnande
tänka; är
gå; inspiration
tala; intuition
tänka; imagination
så är viljan valarnas sång
delfinernas kärlek
så är den omfamnande horisonten
rockornas vingar
eller
så är horisontens cirkel
rockornas omfamnande vingar
*
(”)
endast sannheten kan klarna
droppen
vilken lades eller föll i din
hand
*
(”)
det talas mycket om val
varför följer ni icke livstråden
istället
*
(”)
det talas mycket om jag tänker
lev gudomstanken den stelnar icke
den andas
*
(”)
det talas mycket om tala
det sagda har begär att binda
det mjuka ordet är tankens
förverkligande
så är drömmen till
livsförverkligande
tag orden i din hjärthand innan
du låser upp buren
*
(”)
det talas mycket om jag känner
är känslan ett tal mätbart
är känslan en tanke
lyssna in
varför låter ni icke känslan
sjunka in i inlevelse till upplevelse
har ni icke hört valarna lyfta
sångerna
upp över ytan
ur tyngd stiger nåd
*
(”)
den oskolade känslan är tyngd
den skolade känslan är upplevelse
är nåd
låt dig falla fritt in i havets
ögonros
pupill
låt oss också tillägga att denna
tyngd ;
den oskolade känslan
är icke meningsviljan den är
cement
*
(”)
horisonten är icke en sluten
enhet
horisonten är öppnad för alla
detta vet rockan i det den
släpper ned över in det högsta;
kärleken det är
livet är ej mycket att orda om
kärleken är det högsta
ord
kan ej kläda kärleken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar