(bergsord)
berget
reser sig
ur såkupa
viker ut bladen ur pärlor
ur ädelstenar
stigna ur havets djup
delfiner lyfte tonen
valar
bar tonen
rockor
bredde ut vingar
flög in i lufthav
sådde detta
bergsord
*
(stenarna vitnar)
stenarna
vitnar
trädda ur träd
talar det vrede är
vit
du kysste ej mina fingrar
kysste ej mina ögon
stenarna vitnar
talar om eldarna vilka tändes
flammande
röda
ordskav
med blödande hälar
du befriade ej min rygg
du spelade ej vattenorgelns märgtoner
stenarnas ansikten vitnar alltmer
viskar
av vit öppnas
gryningen
kyss mina fingrar
kyss mina ögon
*
(vakareld)
det brinner en vakareld
i nattens
gryningstima
mid
andas
nebulosafärder
viskar
den klang
vilken aldrig sprack
djupblå mantel
håller själseld i händer
*
(regntassar)
hon vallar regntassar
in i lä
in under hjärtbladsvida
varligt borstar hon damm
borstar hon trassel
ur regntassars kvällshår
så många dofter
hämtade frigörs
ren
andas
aftonblomman
*
(bokrygg)
trädet vid stranden
däri snäckorna ljudar
i nattens
stilla
kom till mig
vandrerska
jag hör ditt hjärtas längtan
din undran om det slutna bladet
kom till mig vandrerska
låt mig smeka din undran
in i
är
snäckorna öppnar
bokens rygg
*
(”)
den tysta blicken
är värd för hjärtats röst
låt oss säga mer värd än den
överröstande
*
(”)
slaget vilket viner är byxans
veck
vars samlade damm
gör meningsinsikten blind
*
(”)
är inte lycka att förmå sig vara stilla
i alla vågor
att befinna sig i intighetens
fyllda tomhet
*
(”)
vad spelar all världslig visdom
för roll
näri kroppen
bäraren ej förmår smälta visdomen
*
(”)
kräks ej upp den bittra smaken av
dina sargadestigar
du glömde stillhetens vackra ton
*
(”)
budbäraren kan vara det dina ögon
räds
lyft blicken låt din själ
genom dina ögon röra vid allt
så är själen dina händer
dina händer din hjärtsjäl
låt själen växa
minns du; så strålar själen i
andens ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar