(ordspår)
ordspåren
ligger helt stilla
lagda i
livspusslets osammansatta
manar
se
se så många olevda
bitar
du lever ej de nyfödda orden
du lever ej de ofödda orden
vi
flätar oss samman
lyfter dig upp
in i lagunstrandens
öhänder
*
(bergshår)
berget
släpper ut
sitt långa vattenhår
regnbågstoner
ljuder
smaragdsjöns
gröna klarhet
skimrar i azurblås
strimmor
djupa
viridiangröna
andas stenblommor
ur mossmantlar stigna
morgonbruden
tvagar huden
i glödande toner
*
(mött)
jag mötte en man
vilken med dunord
smekte mina ögons tilltro
så mjuka rörde de vid
allt jag slutit
nu
nedtecknar jag orden
planterar dem
i jorden
de spirar icke
i min trädgård
ej i detta bruk
*
(lilja)
vore jag
en lilja
i den utspridda askan
vore jag
vore jag
en lilja
i den utspridda askans
rosen
nektar
*
(lövberg)
invid
den vida lönnen
med grenar vida
med fåglar ur tonarter
växer
ett säreget berg
berget är
ett lövberg
och lönnen den ler mjukt
av jord
är du kommen
ur jord
är du kommen
hon samlade löven i korgar
hon med de långa svepandekjolarna
i årsloppen
många
*
(dukens hörn)
han
hade knutit
dukens
alla fyra
hörn
för att minnas en närvaro
för att detta
blysjunke
skulle föra vidare till
jag mötte en man
jag trodde honom annorlunda än
de hitillsvarande
hans steg
hans ord
syntes mig
mjuka
han visade sig vara
skuggan av
det
utsagda
*
(”)
den sträckta handen
behöver ej vara ett slag
den sträckta handen kan vara en
smekning
detta vet du först i det du möter
den
först näri du ser detta mötes
nyfödda ögon
*
(”)
släpp piskan i din hand
stilla din oro
stilla dina skenande hjordar
plantera piskan
se tårpilens vajande grenar
näri piskan av
ur din kärlek slår rot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar