vindar viner starka
ljudmässigt
regnen stiger in
synliggör vindarna
moln, växter avslöjar – slöjar av vinden
vindarnas osynligmantel
visar rörelsen
så stiger havet upp inför mig
och havet är vackert
sträcker in mina händer i hav
djupt ned
djupt in
nuddar vid
snäcka stiger in i mina händer
lyft mig
lyfter snäckan
sitter på klippan
på stranden samt följer formen
formspråket
linjerna
färgerna
är du havet
inför mina ögon rullar havet sig samman
havet är snäckan i min hand
i min hand håller jag havet
ja, jag är havet viskar snäckan
och havet är i mig
och vi i allt
och allt i oss
*
*
*
en silverne klocka ljuder i själsnatten
väcker drömskogens skönhet
drömfloden
är silvervit
dimman är smekande slöjor
skimrande ljusblå blad skimrande purpurrosor
skira sirliga fragila rörelser
rör vid ansiktes slutna
huden rinner av är ett med liven
natten stiger in i dagen
dagen stiger in i natten
staden viker upp sina svarta tårar
glöd flimrar
stiger
gnistor dansar i vinden
drömvinden rör vid mitt hjärta
drömstädet ljuder
mjuka klangregn
ställer mig i vinden
natten andas vild
lågorna runt mig fladdrar med vindarna
vindarna vilka lätt finner vägar in
molnen seglar i takens lyftade bjälkar
prismaljusen dansar
fägrande
ofta vandrar jag denna stig
ofta vilket är alltid
släpper mina händer
är fåglar vilka andas i luften
nedför mina armar rinner stjärnflodens strömmar
bladen regnar in i mitt inre
däri skimrar min hud i natten med stjärnorna
i livsstunden förmådde benen
ej bära mig dit
lade mig i
bädden
eldar har jag sett brinna i natten
trodde det var eldar tända på bergets sluttningar
andas in vinden i ditt ansikte
ställer mig i vinden
med penslar i min hand
med färger i skogen
i skogen satta kristallkrus
låt mig förtälja dig först om dessa krus
dessa krus väg
regnen lägger sig helt stilla inom berget
bergsfolken lyfter droppar
en efter en
till
rör vid droppars fråga till svar
vidrör renar
slipar
kristallers linjer strålar i bergets grotta
diamantljus uppfyller
så håller bergsfolken varje droppe över lågan
exakt där utan att brännas
stjärnor målar bergets väggar
i mitten
vid bergets rötter sitta en urålders kvinna
med sländan snurrandes i vänster hand
andas
dunlätta
vingar
bergsfolken tar emot
sätter varsamt kork av glas ned i varje krus
skogsfolken lägger krusen i skogens hjärtring
ställer mig i vinden med penslar i hand
denna natt är min målarvilja en man
känner hur alla lås sluter till
hur gör jag det frågar jag drömvinden
slut ögonen dina
låt dig föras av dennes hand
drömträd viker upp duken
ur kristallkrus flyga korkar fria
glasvingar
rör vid brunnens lock
stjärnor tindrar
i själsnatten
slut ögonen dina
låt dig föras av dennes hand
andas in vinden i ditt ansikte
*
*
*
upptrampad är stigen
blommande är stigen
stigen är blomstergirlang
lindad runt berg
doften är det du andas in
doften är det du ser
berget
berget andas in spåren
spåren av mina gångna
ofta vandrar jag denna stig
ofta vilket är alltid
släpper mina händer
är fåglar vilka andas i luften
nedför mina armar rinner stjärnflodens strömmar
bladen regnar in i mitt inre
däri skimrar min hud i natten med stjärnorna
i livsstunden förmådde benen
ej bära mig dit
lade mig i
bädden
eldar har jag sett brinna i natten
trodde det var eldar tända på bergets sluttningar
andas in vinden i ditt ansikte
gardinen rörde vid mina ögon
vinden bar mig till
stöttade min svaga
uppgivna
kropp
berget
är upplyst inifrån
har tänt eldskålar i varje fönster
väktaren stiger fram
bär guldringar runt överarmar
bär vit innanklädnad
bär indigoblå mantel
solsmycke håller samman mantel
där vid nyckels boning
trenne fjädrar håller väktaren i höger hand
han rör fjädrarna
andas in vinden i ditt bröst
de leder mig in i bergets upplysta värme
breder ut min kropp
jag vilar stilla i stenbädd
väktaren rör fjädrarna vaggande
salviadoftens slingor
lindas runt
och berget är så vackert
rullar mig samman i det nionde steget
de lägger mig i havet
han lyfter snäckan mjukt
till sina läppar
andas in vinden i ditt ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar