det är
i den stunden
kedjan
brister
vinden fattar om nyckeln
i den stunden kupar jag handen
trädgårdens sista vita ros rodnar i
sätter sig vid flodens stenar hör
vattnet sjunga
andas in rosendoften
viskar in i vinden
mitt liv rinner ur mina ådror
för varje droppe blod
vilken faller till marken
skall jag böja mig ned och
kyssa droppen i tacksamhet
invänta
rubinrosens händer omfamnas av
smaragdbladens vilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar