hon vandrade med de sörjande
med de sörjandes väg
svartklädda män
svartklädda kvinnor
svarta
svanar
par om par
en av svanarna ljöd ensam
bröstet
rodnade
smärtnöd
långa svepande kjolar bar kvinnorna
vindar drog dem tätt intill kroppar
lindade klädnaden
tätt
runt
svarta puppor
kokonger
svarta
vibrerande fjärilsvingar
fyllde luften
kvinnor med täta svarta slöjor
nedfällda över ansikten
vindar drog slöjorna tätt om
slöjorna blev masker
tättslutande
kvedosånger
trummans dova
ljöd in i vindar
utmed hedar
högst upp på kullen i väster
väntade
avskedet
en svart duva vakade
med järnekskvist i näbben
svartklädda skred de med mimosakvistar i händerna
dess doftvingar andas i himlar
hon vandrade med de sörjandes väg
förtalte dem vad smärta är
förtalte dem smärtans väg
de nådde krönet
kullen
vindar lyfte slöjorna
släppte klädnader
vitklädda män
vitklädda kvinnor
lade mimosakvistar i cirkel
satte kronan på avskedet
så krönte de smärtan
såg den fri
flyga
flyga in i fåglars hjärtbröst
och hon vaggade dem
i sorgens vingar
hon vandrade med de sörjandes väg
förtalte dem
vad
smärta är
förtalte dem smärtans väg
ur hennes händer flögo
vita svanar
plogandes himlarnas marker
vattnandes jordarna med
silverkorn
vita vibrerande fjärilsvingar
fyllde luften
pudrandes
ängen med
solguld
i trädet synes vit duva
släppa kvisten av
järnek
de såg
ljus
uppfylla dalen
värme
stiga in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar